Ta itu

Sandberg, Kristina

| 2016

Flag from sv

114


Ta itu utkom första gången 2003. Romanen utspelar sig i slutet av 70-talet i en norrländsk kuststad där Maria lever ett till synes lyckligt och välordnat liv med sin man Anders och deras två barn. Hon jobbar deltid för att kunna studera konsthistoria på distans, men varken Anders eller barnen har någon förståelse för hennes vilja att göra något annat. Och distansstudierna i Umeå blir inte riktigt den förlösning hon hoppats på. Maria har svårt att stå emot det tryck som hon upplever från omgivningen. Hennes rädsla för att misslyckas blir allt större, och osäkerheten omvandlas alltmer till destruktivitet. Maria drar sig undan, hon dricker i smyg, som tröst och flykt, och hamnar utanför familjens cirkel. Sammanbrottet kommer sakta men oundvikligt.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Z

zanna fredberg

2021-07-17

Betyg

Väldigt hackigt upplägg vilket ökar i slutet. Svårt att hänga med och Missnöjd med slutet men annars trovärdigt upplägg och genuina karaktärer en lätt lever sin in i.

F

Frida Lönnberg

2019-03-04

Betyg

Jag orkade faktiskt inte ens läsa klart den här boken. Storyn är intressant och karaktärerna trovärdiga. Men jag klarar inte av de korta meningar som helt tar fokus från det Sandberg vill berätta. Synd eftersom hennes senare triologi om Maj är bland det bästa jag läst.

Jenny Öhlund

2018-04-23

Betyg

.

E

emmakicki

2017-09-30

Betyg

Snabbläst och intressant, ingen feelgood precis utan mörkare. Lite väl korta meningar, ibland är det svårt att hänga med men det passar ändå boken på något sätt.

Sara Krondahl

2017-02-21

Betyg

Jag tycker om formatet, korta kapitel om vardagliga ting som känns nära och som jag köper rakt av. Jag följde Marias tankar med intresse och medlidande, ett tecken på att boken är bra skriven. Situationerna runt dottern Siri var de bästa bitarna, barnet känns extremt äkta och gör hela romanen mer genuin.

Det jag hade problem med var de överdrivet korta meningarna. Det sättet att skriva är ok så länge man inte hakar upp sig, vilket jag gjorde. Då fungerar det inte riktigt, jag tycker att det är mycket mer effektivt att blanda korta och långa meningar. Kanske är den skriven så för att förstärka känslan av Marias trötta försök att leva ett vanligt liv, men varje tanke, ord och handling är en kraftansträngning.

Lovisa Ståtenhag

2017-02-04

Betyg

Jag gillar Kristina Sandbergs sätt att skriva. Korta kapitel om vardagligheter och hur hon lyckas skriva en människas tänkande så skarpsynt. Man känner riktigt tankarna som huvudpersonen Maria har. Handlingen skildrar dock hur allt i vardagen blir för mycket och hur Maria blir sjuk. Lite för dystert, även om det kanske är avsikten. Böckerna om Maj är också lite dystra, men liksom intensivare på något vis. Kanske beror det på att man har mer distans till Majs generation än till Marias och att Majs liv därför är intressantare att läsa om?

Tobbe Fransson

2012-06-04

Betyg

För 50 öre kan man inte förvänta sig så mycket.

Betyg

Denna bok är bra tycker jag.
Den handlar om Maria och hennes familj och hur hon tappar greppet och börjar att bli sjuk och hur allt bara går utför. =(

Lotta Berling

2011-04-12

Betyg

Trovärdigt och med små medel skildras Marias inre. Tonen är långsam, avskalad, vardagsnära. Jag tycker mycket om att läsa om vardagssysslor (tvätta, laga mat, städa etc.) när det är bra skrivet - och det är det i Ta itu. Någonstans efter mitten blir jag lite trött på alla satsradningar, som om det blir lite för mycket av just detta stilgrepp. Men en mycket bra skildring av en kvinna som släpper taget, som inte orkar, är det.

Klinga

2011-03-16

Betyg

Jag läser med stigande andlöshet. Vill inte störa berättelsen. Med ett minimum av ord berättas om Maria som aldrig riktig är med i spelet och som glider bort och ut. Familjen står kvar medan Maria försvinner. Trovärdigt och gripande. Igenkännbart och skrämmande.

Kenneth Olausson

2010-11-13

Betyg

Maria sjunker bort från man, barn, arbete, vänner och förhoppningar och in i sjukdom. För det enda hon får tag i när hon famlar efter stöd är den såpade pålen.