Syster

Betyg

Den hade kunnat vara så bra men är bara långtråkig och ointressant.

Betyg

Välskriven som vanligt när det gäller Bengt Ohlsson, men de inre dialogerna blev för mycket för mig till slut. Skummade slutet - olikt mig, ville bara se hur det skulle gå.

Betyg

Det är något märkligt med den här boken, den lämnar mig helt oberörd. När jag läste den kunde jag inte riktigt komma på vad den handlade om, och när jag har läst klart kommer jag knappt ihåg den trots att jag nyss läste ut den.

Situationen i boken är i alla fall den att Marjories storasyster Miriam har försvunnit och därför får Marjorie bo hos sin faster Ilse ett tag medan hennes föräldrar letar efter Miriam. Ilse berättar ofullständiga sagor och historier för Marjorie och Marjorie berättar historier för Ilse för att få henne att skratta, men som inte alls är roliga.

Till en början tycker jag att boken verkar ganska lovande, men sen blir det lite för mycket sagor och promenader och tankar för mig, och lite för lite handling.

Jag vet inte om jag tyckte att den här boken var bra eller dålig. Just nu tycker jag ingenting om den. Kanske är det den typ av bok som växer ju längre tiden går efter att man läste den, att man tänker på den och den får landa lite, eller så är det den typ av bok som jag aldrig kommer att tänka på igen och glömma bort att jag ens läste.

Betyg

En finstämd berättelse om en ung flickas ensamhet och tankar efter det att hennes storasyster försvunnit. BO är en duktig berättare som här på ett bra och trovärdigt sätt tränger in i en nioårig flickas tankar. Han beskriver hennes funderingar och minnen till sin syster, sin familj och till fastern där hon tillfälligt vistas en tid. "Syster" når inte alls upp till "Gregorius" kaliber men är väl läsvärd. En stark 3:a

Betyg

Bengt Ohlsson lyckas mycket bra med att gestalta en ung flicka och hennes vardag, funderingar och hågkomster efter att hennes lite äldre syster har försvunnit. Författaren väver fint ihop saga, fantasi och verklighet i bilden av henne och hennes ?roliga? familj.

Betyg

Det finns de böcker som kan bygga upp förväntningar höga som skyskrapor och ha ett abrupt slut som man går och funderar på i flera veckor efter att ha läst ut boken. Syster är inte en sådan bok. Boken handlar om den unga flickan Marjorie vars syster försvinner spårlöst och jag kände mig tvungen till att läsa ut den då jag kände igen mig i baksidetexten. Men när jag började läsa så tappade den allt. Jag gillar inte hur författaren har målat ut den yngre systern och jag finner det inte trovärdigt för fem öre. Jag gillar inte den spänning han bygger upp för att sedan inte ge det ett värdigt slut. Det enda jag gillar med denna bok är de små minnesberättelserna som Marjorie och Faster Ilse berättar emellanåt då dessa är mycket fångande och trots att de är så enkelt beskrivna så kan jag se allt framför mig. Jag hade hellre läst en bok med enbart detta än allt det andra om försvinnandet. Jag har förvisso bara läst denna bok av Bengt Ohlsson men nu är jag avskräckt till att läsa något mer av honom överhuvudtaget.

Betyg

jag hatar böcker utan slut, särskilt när det byggs upp som tusan. tyckte den var dålig, men var tvungen att veta vad som hände. och det var ju dumt av mig.

Betyg

Nej men sånt gillar jag ju inte... är så innerligt trött på icke-slut - eller är det inte icke-slut? är det jag som är trög o inte fattar? oavsett så hade jag större förväntningar än så här... den byggde upp o byggde upp o jag klurade o klurade o kollegor sa att de gillade boken o att slutet var bra o oväntat... hmmm...

Betyg

Inte lika bra som "Hennes mjukaste röst" men lite söt och enkel att läsa.

Betyg

Va?? Hade väntat mig mer. Läsvärd, men skapar alltför många frågor. Det är väl det som är meningen kanske.

Betyg

Jag är inte ensam om att se fram emot Benkes sida i PåStan varannan fredag. Hans krönikor – skapsinta och underhållande - har med tiden kommit att bli som en morgonfika med en god fredagsvän. Med hans romanförmåga har jag hittills dock varit mindre bekant. Jag tror att hans samtliga böcker står därhemma i hyllan, men endast Gregorius har jag hunnit läsa. Och även om hans styrka som författare var uppenbar också i den boken, så kunde jag inte låta bli att läsa den som en Söderbergare, eller i alla fall som en historia inom ramarna hos någon annans verk. Det var med andra ord på tiden att ta till mig något av hans, i dess eget ljus. Tur var väl det, och egen är det minsta jag kan säga om Syster. Egen och självklar. Egen, men inte oförståelig. Egen i sin mystik - effektiv i sin träffsäkerhet.
Marjories familj är världens bästa. Världens bästa och roligaste familj. Men när Marjories äldre syster Miriam av oförklarlig anledning försvinner, sätts lillasysterns stolthet och tro på familjen på spel. Vad är det egentligen som gör den så oersättlig och oövervinnlig? Är skalet till deras kärna kanske inte så hårt som hon alltid trott?
När Marjories föräldrar ska ge sig ut för att söka efter storasystern får Marjorie under en tid bo hos sin faster Ilse. Hos Ilse luktar det hav. Hos Ilse går Marjorie runt i rum fulla av fotografier av barn som är hennes kusiner. Hon minns dem knappt. Barn som är vuxna nu och flyttat till stora städer och kanske bildat egna familjer. Den inledande tystnaden övergår snart i vänskap och fasterns berättelser får upp Marjories ögon för att det i andra familjer också finns andra kvalitéer och andra sagor. Den om den tigande drottningen och den tysta tiden. Eller om vad som egentligen finns på kullen bortom stranden.
Marjorie ger oss de dagliga humörsvängningarna hos ett barn, den återkommande sinnesförvirringen hos en ung tonåring, ett livets delirium för vem som helst. Hon sätter ord på svårigheten i att ta ställning till saknad, släktskap, vänskaplig värdering och den förväntat villkorslösa kärleken till föräldrar och syskon. Marjorie leker med tanken att med alla världens pengar borde man väl ändå kunna återuppliva de döda eller åtminstone uppfinna lindring till smärtan. Med Ilses hjälp växer hennes förståelse för att sorger i längden inte går att bemästra genom tystnad. Eller? Finns en punkt där fantasi måste möta sanning? Det är den balansen jag försöker hitta och i detta sökande hittar jag in i romanen.
Jag måste läsa mer av Ohlsson för att kommentera hans stil, men sett till Gregorius och Syster är det befriande att se hur han med lösa tömmar gestaltar personer av så skilda slag. Från avskyvärd sekelskiftspräst till en existentiellt vilsen tolvåring, och det med trovärdigheten i behåll. Ofta ser vi fyrtiofemåriga män skriva om andra fyrtiofemåriga män, gärna också de författare till professionen. Det måste inte vara dåligt, absolut inte, men just i detta fall är dess motsats en konst värd att beskådas. Det är en viktig del av författarskapet – klivet bort från sig själv och in i andras kläder.

Betyg

Läste halva, men var inte på humör för denna genre just då.

Betyg

Åh, varför har jag inte upptäckt Bengt Ohlsson tidigare?

Betyg

En helt fantastisk skildring av den lilla flickan! Jag drabbades av glädjefnatt flera gånger för att det var så fantastiskt tänkt och skrivet. Allt kanske inte var lika bra eller lika intressant, och det blir ingen femma, men en mycket bra bok tyckte jag att det var.

Betyg

Huvudpersonen Marjorie, en ovanligt mogen och djupsinnig flicka i 11 års ålder är iaktagaren i berättelsen.
Hennes trygga familj blir hotad den dagen storasystern försvinner spårlöst.
Under sökandets gång bor Marjorie hos sin faster.
Det är där mystiska saker händer inte minst i faster Ilses berättelser.
Bengt Olsson använder ett väldigt vackert språk
och har en otrolig inlevelseförmåga.