Det var dödstyst i leden, så andlöst spänt att knarret från våra läderrustningar kändes öronbedövande; lika tyst som det sedan tre veckor tillbaka hade varit från posteringen ute i Davokar. Till och med de hyrsvärd som vår Herre hade anställt i ett försök att tippa oddsen till sin fördel verkade förstå allvaret - de avslutade kolonnen, okaraktäristiskt taktfasta, osedvanligt sammanbitna. Tysta. Vi visste ingenting om vad som väntade. Spejarna hade inte kommit tillbaka, varken den första eller andra grupp som vi skickat till utposten. Några av de senares brevduvor återvände, men utan information om vad som hade hänt. Handlade det om en krigisk gren av Kariternas klan? Om ett härjande härskartroll eller en rovdjursflock? Om en uråldrig eller urmörk smitta, eller rent av om någon kringstrykande styggelse? Sanningen visade sig vara värre än så: Järnpaktens krigare, uppbackade...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
