Det fanns en tid då bönderna talade om "sin adelsman", han som bodde i herrgården och ägde marken som de brukade. Ädlingen som var lika bekväm på leriga slagfält som i gyllene salonger. Han och hans fru bar vapenringar med gåtfulla symboler och fabeldjur - i dag minner bara dammiga familjeporträtt och spruckna champagneglas om denna förlorade värld. Men tidsandan kan väckas till liv med hjälp av glömda dagböcker, brevsamlingar och familjekrönikor. I denna fascinerande bok berättar författaren hur det gick till när adeln fick sina privilegier, hur ståndet blomstrade - för att till slut förlora allt. Det är en historia om det evigt mänskliga - om våldsamma krig, vunna rikedomar och djupaste förtvivlan. Men också om blåblodiga mäns och kvinnors egen syn på sin tid och tillvaro, deras glädjeämnen och förhoppningar. I dag har adeln inte någon konstitutionell funktion i det moderna svenska...
Visa mer
Recensioner
2015-04-02
Betyg 
Lite stolpig och lite för mycket "extra allt". Hade mått bra av att redigeras. Men ett gediget undersökningsarbete och en intressant redogörelse för ett fenomen som styrt svensk politik under lång tid. Lite rörande dessutom hur en ganska utpräglad "pukorochtrumpeterochmodigemorskemän"-historiker tar i så han nästan får åderbråck för att lyfta fram det kvinnliga perspektivet på historien och lyckas dessutom ganska hyfsat med det. Bo Eriksson är min nya "vi som verkligen försöker vara genusmedvetna"-hjälte.
