"Jag ville skriva en bok om en människa av det slag som gjorde folkhemmet möjligt, som förkroppsligade det, trodde på det, tog ansvar för det, som försvarade dess rätlinjighet och likriktning för att de lyfte människan ur hennes mörker; någon som var folkhemmets sinnebild utan att vara en del av politiken.I möbelsnickaren Ragnar Johansson, född år noll, det vill säga 1932, tyckte jag att jag fann honom. Ragnar är en händernas man, men också tankens. Människans rationalitet är det som förmått henne att skapa något sådant som staten. Ragnar ser den som människans bättre jag. Han dyrkar staten som idé därför att den saknar människans godtycke. Den kan bestämma sig för att göra det rättfärdiga, sanna och goda, och sedan hålla sig till det. Människan däremot faller hela tiden. Hon tyngs av lidelser, drifter och svagheter.Ragnars mor Svea, född Svensson, kommer från en annan epok, det fattiga...
Visa mer
Recensioner
2024-03-06
Betyg 
Beskriver folkhemmets Sverige nära och trovärdigt. Saknar spänning eller annan känsla av angelägenhet. Blir därför lite tråkig som läsupplevelse.
2020-11-09
Betyg 
Folkhemmet beskrivet från en alldeles "vanlig" man. Det är med skärpa, satir och allvar som folkhemmets uppgång och fall berättas i Lena Anderssons roman. Jag gillar Lena Anderssons sätt att skriva även om denna bok inte når upp till böckerna om Ester Nilsson så är det tankeväckande och intressant läsning om hopp, drömmar och besvikelse från en "vanlig" mans perspektiv. Svag 4:a
2018-08-24
Betyg 
På Lena Anderssons lite buttra vis. Vemodigt om samhällsförändringen och vad den gjorde med människor. Vilka enorma möjligheter den skapade och sorgen över yngre generationers vilja att skapa sitt eget liv.
2018-08-19
Betyg
Som vanligt mycket läsvärd bok av Lena Andersson. Intressant skildring av skillnader i inställning till livet, samhället och den egna personen mellan olika generationer, och även insikt till orsakerna bakom dessa skillnader. Jag förstår alla, och det är fint. Dessutom en underhållande historia i sig.
2018-07-04
Betyg
Ett ömsint porträtt av folkhemmets framväxt förkroppsligat i trulige Ragnar Johansson. Tankarna går till Fredrik Backmans Ove, men det här är litteratur med större ambitioner än så. Lena Andersson har lyckats ånyo.
