"Träffsäkert skildrar Åke Edwardson denna skärseld av ickeliv, detta limboliknande tillstånd mellan två onämnbara punkter i detta hemsökta pars allt ödsligare liv. Språket äger en känslig precision, en tonsäkerhet som blir till ett med deras liv, som växer samman med den avbefolkade bygden. Det är gripande. Det är mänskligt. Det är en bok som andas tungt och långsamt som livet självt. Jag är djupt imponerad. Återigen visar Åke Edwardson att han är en av våra verkligt viktiga författare."
Ystads Allehanda
"Edwardson har skrivit en gripande och tragisk roman. Märkligt nog blir den aldrig tung att läsa. Det finns ett rytmiskt flyt i språket. Då och då sprängs en rolig historia in i den allvarliga berättelsen. [...] Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem är kanske inte lika kommersiellt gångbar, men jag hoppas att många läsare hittar fram till denna mänskliga och hjärtslitande...
Visa mer
"Träffsäkert skildrar Åke Edwardson denna skärseld av ickeliv, detta limboliknande tillstånd mellan två onämnbara punkter i detta hemsökta pars allt ödsligare liv. Språket äger en känslig precision, en tonsäkerhet som blir till ett med deras liv, som växer samman med den avbefolkade bygden. Det är gripande. Det är mänskligt. Det är en bok som andas tungt och långsamt som livet självt. Jag är djupt imponerad. Återigen visar Åke Edwardson att han är en av våra verkligt viktiga författare."
Ystads Allehanda
"Edwardson har skrivit en gripande och tragisk roman. Märkligt nog blir den aldrig tung att läsa. Det finns ett rytmiskt flyt i språket. Då och då sprängs en rolig historia in i den allvarliga berättelsen. [...] Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem är kanske inte lika kommersiellt gångbar, men jag hoppas att många läsare hittar fram till denna mänskliga och hjärtslitande roman. Här når fasan andra och djupare dimensioner."
Göteborgs-Posten
Hon hörde en mygga någonstans i rummet, men den kunde finnas i hennes huvud. Två dagar efter olyckan hade hon hört ett brusande ljud och det hade funnits kvar sedan dess. Läkaren hade förklarat att tinnitus kunde utlösas efter en stark sinnesrörelse. Hon hade ätit Efexor och Mirtazapin i fem månader nu men bruset hade inte försvunnit. Stormen fanns kvar i henne. Det var en påminnelse. När pojken i sängen öppnade sina ögon skulle stormen lösas upp.
Ann och Johan Nedergård sitter vid sin snart elvaårige sons sjuksäng. Andreas har legat i koma i flera månader sedan han fått ett träd över sig efter den stora stormen.
Med stor medkänsla och på ett starkt och mångbottnat språk skildras hur Johan och Ann lever i chock och desperation, men också med ett hopp. Hur ska de kunna fortsätta med sina liv? Kommer det att vara något mer än en semester från döden? Och den största frågan kommer Andreas att återvända till dem? Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem är en roman om kärlekens villkor under den största påfrestning två personer kan utsättas för.
Åke Edwardson är en av våra främsta författare. Han har varit nominerad till Augustpriset och belönats med en rad utmärkelser. Han har vunnit en miljonpublik, både i Sverige och utomlands med sina böcker. Nu återvänder han till det litterära landskap där han rörde sig i Genomresa och Jukebox, denna gång i nutid.
Klicka här!
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Vemodig bok och språket är bra. Det händer inte så mycket, men det är ok, för här handlar det om känslan. Men den räcker inte ända fram, så det blir bara en tvåa.
En stämningsfull bok som jag aldrig riktigt kunde släppa. En bok där det egentligen inte händer något men där det ändå hela tiden händer en hel massa. Det händer på insidan.
En stark bok där kärleken sätts på prov under, en för familjen, stor katastrof. Men tyvärr så lyckades inte ÅE knyta ihop historien utan den flöt iväg på en massa konstiga sidospår. Så det belv bara en trea trots en lovande början.
Det här är den första bok jag läser av Edwarson som inte handlar om Erik Winter. Winter-böckerna har tilltalat mig, både intrigmässigt och språkmässigt. Edwardsons sätt att bruka det svenska språket är det samma även i denna bok.
Edwarson skildrar Anns och Johans situation med medkänsla och värme. Han förmedlar på ett övertygande det vakuum som Ann och Johan lever i.
Jag gillar att boken, trots sin dystra handling, aldrig blir nattsvart. Det finns hela tiden hopp. Jag är dock lite mer tveksam till att Edwardson ibland sticker in små lustiga historier som jag inte riktigt tycker passar in.
Jag är imponerad av att Edwardson kan skriva en så stillsam historia som står så i kontrast till de mer drivna deckarhistorierna som han har skrivit tidigare. Det är en gripande historia som trots sitt långsamma tempo håller mitt intresse uppe.
På www.bokbrus.se kan du läsa mer om mina ljudboksrecensioner.