Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem

Edwardson, Åke

| 2010

Flag from sv

62


Hon hörde en mygga någonstans i rummet, men den kunde finnas i hennes huvud. Två dagar efter olyckan hade hon hört ett brusande ljud och det hade funnits kvar sedan dess. Läkaren hade förklarat att tinnitus kunde utlösas efter en stark sinnesrörelse. Hon hade ätit Efexor och Mirtazapin i fem månader nu men bruset hade inte försvunnit. Stormen fanns kvar i henne. Det var en påminnelse. När pojken i sängen öppnade sina ögon skulle stormen lösas upp. Ann och Johan Nedergård sitter vid sin snart elvaårige sons sjuksäng. Andreas har legat i koma i flera månader sedan han fått ett träd över sig efter den stora stormen. Med stor medkänsla och på ett starkt och mångbottnat språk skildras hur Johan och Ann lever i chock och desperation, men också med ett hopp. Hur ska de kunna fortsätta med sina liv? Kommer det att vara något mer än en semester från döden? Och den största frågan kommer Andreas...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

P

PL *

2014-09-15

Betyg

Vemodig bok och språket är bra. Det händer inte så mycket, men det är ok, för här handlar det om känslan. Men den räcker inte ända fram, så det blir bara en tvåa.

Louise Olsson

2013-03-30

Betyg

Konstig bok.

Maria Mobiny

2012-08-14

Betyg

föredrar att läsa Åke Edwardssons deckare

Maria Jönsson

2011-12-11

Betyg

Urtråkig.

Elisabeth Karlberg

2010-11-07

Betyg

En stämningsfull bok som jag aldrig riktigt kunde släppa. En bok där det egentligen inte händer något men där det ändå hela tiden händer en hel massa. Det händer på insidan.

Lena L

2010-10-09

Betyg

En stark bok där kärleken sätts på prov under, en för familjen, stor katastrof. Men tyvärr så lyckades inte ÅE knyta ihop historien utan den flöt iväg på en massa konstiga sidospår. Så det belv bara en trea trots en lovande början.

Pia Stendahl

2010-09-09

Betyg

Det här är den första bok jag läser av Edwarson som inte handlar om Erik Winter. Winter-böckerna har tilltalat mig, både intrigmässigt och språkmässigt. Edwardsons sätt att bruka det svenska språket är det samma även i denna bok.

Edwarson skildrar Anns och Johans situation med medkänsla och värme. Han förmedlar på ett övertygande det vakuum som Ann och Johan lever i.

Jag gillar att boken, trots sin dystra handling, aldrig blir nattsvart. Det finns hela tiden hopp. Jag är dock lite mer tveksam till att Edwardson ibland sticker in små lustiga historier som jag inte riktigt tycker passar in.

Jag är imponerad av att Edwardson kan skriva en så stillsam historia som står så i kontrast till de mer drivna deckarhistorierna som han har skrivit tidigare. Det är en gripande historia som trots sitt långsamma tempo håller mitt intresse uppe.

www.bokbrus.se kan du läsa mer om mina ljudboksrecensioner.