
Hon hörde en mygga någonstans i rummet, men den kunde finnas i hennes huvud. Två dagar efter olyckan hade hon hört ett brusande ljud och det hade funnits kvar sedan dess. Läkaren hade förklarat att tinnitus kunde utlösas efter en stark sinnesrörelse. Hon hade ätit Efexor och Mirtazapin i fem månader nu men bruset hade inte försvunnit. Stormen fanns kvar i henne. Det var en påminnelse. När pojken i sängen öppnade sina ögon skulle stormen lösas upp. Ann och Johan Nedergård sitter vid sin snart elvaårige sons sjuksäng. Andreas har legat i koma i flera månader sedan han fått ett träd över sig efter den stora stormen. Med stor medkänsla och på ett starkt och mångbottnat språk skildras hur Johan och Ann lever i chock och desperation, men också med ett hopp. Hur ska de kunna fortsätta med sina liv? Kommer det att vara något mer än en semester från döden? Och den största frågan kommer Andreas...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Det här är den första bok jag läser av Edwarson som inte handlar om Erik Winter. Winter-böckerna har tilltalat mig, både intrigmässigt och språkmässigt. Edwardsons sätt att bruka det svenska språket är det samma även i denna bok.
Edwarson skildrar Anns och Johans situation med medkänsla och värme. Han förmedlar på ett övertygande det vakuum som Ann och Johan lever i.
Jag gillar att boken, trots sin dystra handling, aldrig blir nattsvart. Det finns hela tiden hopp. Jag är dock lite mer tveksam till att Edwardson ibland sticker in små lustiga historier som jag inte riktigt tycker passar in.
Jag är imponerad av att Edwardson kan skriva en så stillsam historia som står så i kontrast till de mer drivna deckarhistorierna som han har skrivit tidigare. Det är en gripande historia som trots sitt långsamma tempo håller mitt intresse uppe.
På www.bokbrus.se kan du läsa mer om mina ljudboksrecensioner.