Medelhavet möter LCHF Nu kan vi i en nyskriven kokbok och faktabok förena det bästa från två världar!Medelhavskosten med dess rika innehåll av kött, fisk och olivolja möter LCHF, den nordiska varianten av stenålderskost. Boken är fotograferad på vackra Mallorca och Medelhavet är ständigt närvarande mellan sidorna. Recepten (ca 70) är skapade av erfarna och skickliga kocken Cathrine Schück. Den inledande faktadelen om LCHF är skriven av Lars-Erik Litsfeldt och innehåller också korta berättelser från kvinnor om hur deras liv har förbättras med hjälp av LCHF-kosten.Ett friskare och bättre liv kan faktiskt uppnås genom god mat.LCHF (Low Carb High Fat) är en kosthållning med låg andel kolhydrater och hög andel naturligt fett som ger bättre hälsa och en normaliserad vikt.Läs Sten Sture Skaldemans recension av boken i LCHF-magsinet nr 1 2011
Visa mer
Recensioner
2012-05-20
Betyg 
LCHF är ett sätt att äta på, man äter lite kolhydrater och mycket fett (Low Carb High Fat). Att äta medelhavskost är förenklat att äta det som människor som bor vid medelhavet äter, så den här kokboken är en sorts korsning mellan två sätt att äta, eller kanske snarare att man har sett på medelhavskost med LCHF-glasögon.
Författarna är kocken Cathrine som har drivit en stjärnkrog, men nu skriver kokböcker och är matskribent i Expressen. Lars-Erik har skrivit flera böcker om LCHF, han har genom egen erfarenhet gått ner i vikt och fått ordning på sin diabetes med metoden. Boken börjar med över 30 sidor information om LCHF och vad man ska undvika för mat och vad man ska välja. Jag tycker det är bra och informativt, men väldigt långt. Livsmedelsverket får sig några kängor, bland annat menar Lars-Erik på att sumobrottarna äter en kost inte så långt från Livsmedelverkets rekommendationer för att bli feta. Att kvinnor äter för mycket frukt varnar författaren också för, jag funderar faktiskt på att minska mitt fruktintag efter jag läste boken och äta mer grönsaker och bär istället. En banan innehåller fruktos motsvarande 10-12 sockerbitar! Och jag som älskar bananer … Män ska hålla sig borta från öl är tipset, men ett glas vin till maten är okej då och då.
Avsnitten om medelhavskost var intressant och ska man då undvika kolhydrater så får man förstås undvika pasta och pizza som man ju gärna förknippar med Italien. Sedan börjar då avsnittet med recepten. Många recept är det, men nu när jag läst en del om LCHF på senare tid så kommer ju många likadana recept igen som jag sett i andra kokböcker, t ex recept på omelett, yoghurt med bär och nötter, pannacotta och recept innehållande mörk choklad. Men några riktigt goda fynd gjorde jag. ”Blomkål polonaise” var kokt blomkål, ägghack och bacon bland annat. Jättegott. Jag brukar inte äta så mycket blomkål, nu undrar jag varför? Ett frukostrecept var yoghurt med bär och då tipsade Cathrine om gojibär. Jag har faktiskt aldrig ätit sådana vad jag vet, men det är väl poängen med kokböcker att man ska prova nya saker. Gojibären växer på Himalayas slutningar och innehåller mycket c-vitaminer. Jag köpte torkade gojibär och hade i min yoghurt, det var ganska gott. Men det går inte att äta dem direkt som de är, de är supersöta … Sedan gjorde jag köttfärs och istället för vanlig pasta var det zucchinipasta, inte alls dumt. Jag gjorde också några omeletter, det var jättegoda. Fördelen med omeletter är att det är enkelt att göra och man kan blanda i lite vad man vill av det man råkar ha hemma. Boken får sex kakor av tio.
2011-08-09
Betyg 
Åh vad jag blir irriterad på den här typen goddag yxskaft-böcker! Faktadelen av LCHF, skriven av Lars-Erik Litsfeldt (som är lekman men säger sig har botat sin diabetes typ 2 med LCHF-dieten) är väl okej men när man sen kommer till Cathrine Schücks receptdel blir jag bara så besviken. Här finns ju knappt någonting annat än utfyllnad! Känns mest som ett rånförsök, så länge ämnet intresserar pumpar man bara ut bok efter bok, strunt i att fylla dem med vettigt och genomtänkt innehåll.
2011-06-30
Betyg
Jag levde själv i många år med ganska fattiga o enkla människor på Kreta o i norra Afrika. Boken retar mig pga framläggande av recept som bara en rik svensk kan satsa på dag efter dag. Gör blomkålsmos istället för potatismos. Fokuserad på typisk Medelhavsmat gäller det hela smaskiga måltider från turistrestauranger vid äventyrliga platser som Knossos, Marrakesh eller Istanbul. Jag var ute med grekiska barn många gånger för att plocka maskrosor, nässlor, tistel - allt som kunde ätas. Här i vardagen tar storartade recept bara mer pengar ur en vanlig Svenssonfamiljs plånbok såsom den stressade mammans sista tid. Bröd, ris, potatis eller pasta är inte tillåtna men ännu mer smör och kött. Det var inte det jag fick serverad av invånarna runt Medelhavet som själva fick bara smaka på lamm till påsk. Då var man tvungen att klara sig med kvarnkrossat vetekornsbröd, couscous, bovete etc hela tiden så som miljarder människor gör dagligen på resten av jorden. Problemet sitter inuti den svenska kvinnan själv som inte klarar sig utan en ny trend och som jag är säker aldrig skulle satsa på maskrossallad eller nässelsoppa. Det skulle bli dags för såna damer att inse att lyxmat finns inte för alla i närhet. Men det är ingen som skulle skriva eller läsa en bok om ett sånt tråkigt tema.
