Hjälp Super-Charlie ? bli en hjälte du också!Camilla Läckberg är en stolt och engagerad ambassadör för Barncancerfonden. Därför skänker hon 10 % av sina intäkter från den här boken till forskningen om barncancer. Tack för att du köper boken och är med och bidrar!Lillasyster Polly vill ha en fluffig flamingo och skriker hela nätterna för att få sin vilja igenom. Familjen håller på att bli tokig!Super-Charlie bestämmer sig för att rycka ut. Men vad är egentligen en flamingo? Och hur mycket fjädrar, bajs och allmänt kaos måste man tåla för att få tag i en?Super-Charlie och flamingokatastrofen är den nionde fristående boken om barnens egen superhjälte, den kaxige Super-Charlie. Deckardrottningen Camilla Läckbergs träffsäkra skildring av livet i en småbarnsfamilj och illustratören Therese Larssons fartfyllda bilder gör böckerna till barnens favoriter.
Visa mer
Recensioner
@barnboksfamiljen på instagram
2019-09-17
Betyg 
Vi har läst den senaste boken om Super-Charlie där hela familjen kämpar för att få lillasyster Polly att sova. Trots allas idoga försök så fortsätter hon ändå att gråta och skrika nätterna igenom.
Snart visar det sig att det enda hon vill ha är ett flamingo-gosedjur. Men när missförstånden är framme så blir det inte så enkelt. Det blir faktiskt en smärre katastrof på vägen, en rolig katastrof.
Jag har högläst denna bok för barnen och den är mest populär hos I 5,5 år som sedan länge är ett stort Super-Charliefan.
Hon tyckte precis som tidigare att boken var rolig och har velat läsa den flera gånger.
Alla familjer är olika med olika förutsättningar, så alla gör vi på olika sätt utan att det behöver vara fel. Men för vår familj känns det främmande att storgråtande Polly i slutändan lämnas själv i sitt rum innan Super-Charlie flyger in för att lösa problemet. Men övriga familjen HAR försökt trösta Polly tidigare i boken också.
Men trots hänsyn tagen till att alla familjer gör olika så blir jag ändå illa berörd av bokens sista uppslag.
Där aporna på zoo stjäl Pollys efterlängtade gosedjur och rycker henne i håret. Att då läsa ”Super-Charlie tyckte inte det minsta synd om sin lillasyster. Ibland förtjänar man faktiskt att få smaka på sin egen medicin.”
Vadå sin egen medicin? Att ha varit ledsen och inte kunnat sova? Är det att likställa med att få sina saker tagna och ryckt i håret? Det uppslaget känns bara helt fel för oss att läsa och maken har t.om börjat avsluta boken på förgående uppslag och hoppar helt över den sidan. Den ger en dålig eftersmak och känns inte nödvändig för berättelsen. Då är det för oss trevligare att avsluta boken på förgående sida där Polly får sitt nya gosedjur och somnar gott. Inget barn ska behöva bli utsatt för fysiskt våld och få det negligerat som ”egen medicin” samtidigt som bokens hjälte gör tummen upp. Hur tänkte man egentligen där?!! Så vi avslutar boken på sidan innan framöver också...
Angående bokens illustrationer så har vi blandade åsikter, jag tycker det är roligt att man smugit in små detaljer av vuxenhumor. T.ex så kan vi se hur mormor kommer gående med en whiskeyflaska och snuttefilt men att mamman argt avvisar hennes förslag.
Maken tycker att illustrationerna inte håller lika hög kvalité som när Millis Sarri illustrerade. Enligt honom ser Super-Charlie ut som en gubbe och karaktärernas utseende varierar i för hög grad. När jag kollar med barnen så är det inget som de verkar uppleva, för dem är
det samma karaktärer som vanligt. De verkar absolut känna igen sig i Super-Charlies universum. Deras upplevelse är viktigast enligt mig.
Så denna boken har väckt både bra och dåliga känslor hos oss. I slutändan tror jag att alla familjer själva får avgöra hur de ställer sig till boken och vad som passar dem.
