Maria Turtschaninoffin episodiromaani Suomaa kuvaa pienessä pohjalaiskylässä asuvien ihmisten tarinoita sekä luonnon ihmeitä hienovaraisella ja koskettavalla tavalla. Tutustu tästä lukunäytteeseen Ihmisen ja metsän juuret yhtä syvällä. Suomaa on lumoava episodiromaani metsän voimasta ja suomalaisten elävästä luontosuhteesta, joka kannattelee meitä sukupolvesta toiseen. Uurna sylissään nainen saapuu hiljaiseen taloon metsän laidalla. Kun viimeinenkin nokare äidin puolukkahilloista on syöty, on tyttären vuoro olla sukunsa vanhin. Suomaa kertoo monta pakahduttavaa tarinaa pienen pohjalaiskylän ihmiskohtaloista, sen metsien kultaisista lakoista ja pyhistä pihlajista, myyttisistä luonnonhengistä ja eläimistä. Neljän vuosisadan ajan kylän asukkaita koettelevat niin sodat, kulkutaudit kuin arkiset...
Visa mer
Recensioner
Betyg 
En resa genom tiden med en gård och dess invånare och grannar som utgångspunkt. Naturen, mossen och lite övernaturliga genomsyrar allas öden.
2024-01-27
Betyg
Människorna kommer och går, men gården består. Ett släktarv genom 400 år kantad med folktro och magi. En mustig berättelse.
2023-03-01
Betyg 
Arvejord av Maria Turtschaninoff är en berättelse om en plats och dess människor. Och så mycket mer.
Den är den där känslan när man måste orientera sig i en värld där det inte finns någon vägvisare som hjälper till och gör allt självklart. När man måste skapa sig en egen plats på den som var mammas. Precis som hon gjorde en gång, på samma plats som de som kom och gick före henne också gjorde.
Det är glasklart, knivskarpt och går rakt in i både hjärtat och själen. Allt onödigt är bortslipat, bara känslornas kärna är kvar. Olika personer får sina egna, unika röster för att berätta sin historia.
Språket är fullt av ålderdomliga detaljer, ord och uttryck som drar mig med genom tid och rum, ända till gårdarna, skogen och mossen. Det gör bilderna i mitt huvud så tydliga, känslorna så starka och dofterna så intensiva.
Det är en berättelse från den stora skogen där gårdarna är små och varelserna mellan dem är många. Ibland kommer det till ett möte mellan dem och människorna. Prästen säger att man ska låtsas att de inte finns, men när man har lika mycket sagor som psalmer i blodet kan man inte låta bli att tacka dem för hjälpen.
Det är en plats där släkte följa släktens gång, genom tidevarven. En finner sitt paradis, andra skriker ut sina protester. Men det är människor som inte förväntar sig mycket och som gläds åt det de får. De räknar inte med någon annan men vet vad de själva kan åstadkomma. Ibland hjälper de som bor på mossen till, bara ingen tar mer än hon behöver och bara man ger tillbaka det som krävs.
Nödåren glöms aldrig, men med tiden finns det möjlighet för några att lyfta blicken från det vardagliga slitet, mot skönhet och kreativitet, utbildning och jämlikhet. För andra innebär den där medvetenheten om fönstret som finns att titta ut igenom bara att man blir medveten om väggarna runt omkring en.
Några slits bort från jorden av sjukdom och krig, eller lockas av nya tankar som placerar människan långt från naturen även om hon befinner sig mitt i den. Ändå kommer de tillbaka. För skogen klarar sig själv, men det gör inte människorna.
2023-02-17
Betyg
Åh, vilken fantastisk bok!
Har precis lyssnat klart (författarens inläsning) och vill bara försvinna tillbaka in i berättelsen igen!
Börja om, följa med. Kommer att köpa den som riktig bok för att ha kvar!
5 av 5 självklara gnistrande 🌟 🌟🌟🌟🌟på den mörkt djupblå himlen.
2023-02-17
Betyg
Åh, vilken fantastisk bok!
Har precis lyssnat klart (författarens inläsning) och vill bara försvinna tillbaka in i berättelsen igen!
Börja om, följa med. Kommer att köpa den som riktig bok för att ha kvar!
5 av 5 självklara gnistrande 🌟 🌟🌟🌟🌟på den mörkt djupblå himlen.
