
Maria Turtschaninoffin episodiromaani Suomaa kuvaa pieness pohjalaiskylss asuvien ihmisten tarinoita sek luonnon ihmeit hienovaraisella ja koskettavalla tavalla. Tutustu tst lukunytteeseen Ihmisen ja metsn juuret yht syvll. Suomaa on lumoava episodiromaani metsn voimasta ja suomalaisten elvst luontosuhteesta, joka kannattelee meit sukupolvesta toiseen. Uurna sylissn nainen saapuu hiljaiseen taloon metsn laidalla. Kun viimeinenkin nokare idin puolukkahilloista on syty, on tyttren vuoro olla sukunsa vanhin. Suomaa kertoo monta pakahduttavaa tarinaa pienen pohjalaiskyln ihmiskohtaloista, sen metsien kultaisista lakoista ja pyhist pihlajista, myyttisist luonnonhengist ja elimist. Neljn vuosisadan ajan kyln asukkaita koettelevat niin sodat, kulkutaudit kuin arkiset...
Visa mer
Recensioner
Betyg
400 r i den sterbottniska myllan. Hemkr, vacker och annorlunda lsning. En bit in i boken fann jag verkligen charmen i att lsa om alla olika den generation efter generation och att frska ana mig fram hur varje person var slkt med de tidigare karaktrerna.
Fin lsning om underbara och slitsamma sterbotten.
2024-01-27
Betyg
Mnniskorna kommer och gr, men grden bestr. Ett slktarv genom 400 r kantad med folktro och magi. En mustig berttelse.
Betyg
Arvejord av Maria Turtschaninoff r en berttelse om en plats och dess mnniskor. Och s mycket mer.
Den r den dr knslan nr man mste orientera sig i en vrld dr det inte finns ngon vgvisare som hjlper till och gr allt sjlvklart. Nr man mste skapa sig en egen plats p den som var mammas. Precis som hon gjorde en gng, p samma plats som de som kom och gick fre henne ocks gjorde.
Det r glasklart, knivskarpt och gr rakt in i bde hjrtat och sjlen. Allt ondigt r bortslipat, bara knslornas krna r kvar. Olika personer fr sina egna, unika rster fr att bertta sin historia.
Sprket r fullt av lderdomliga detaljer, ord och uttryck som drar mig med genom tid och rum, nda till grdarna, skogen och mossen. Det gr bilderna i mitt huvud s tydliga, knslorna s starka och dofterna s intensiva.
Det r en berttelse frn den stora skogen dr grdarna r sm och varelserna mellan dem r mnga. Ibland kommer det till ett mte mellan dem och mnniskorna. Prsten sger att man ska ltsas att de inte finns, men nr man har lika mycket sagor som psalmer i blodet kan man inte lta bli att tacka dem fr hjlpen.
Det r en plats dr slkte flja slktens gng, genom tidevarven. En finner sitt paradis, andra skriker ut sina protester. Men det r mnniskor som inte frvntar sig mycket och som glds t det de fr. De rknar inte med ngon annan men vet vad de sjlva kan stadkomma. Ibland hjlper de som bor p mossen till, bara ingen tar mer n hon behver och bara man ger tillbaka det som krvs.
Ndren glms aldrig, men med tiden finns det mjlighet fr ngra att lyfta blicken frn det vardagliga slitet, mot sknhet och kreativitet, utbildning och jmlikhet. Fr andra innebr den dr medvetenheten om fnstret som finns att titta ut igenom bara att man blir medveten om vggarna runt omkring en.
Ngra slits bort frn jorden av sjukdom och krig, eller lockas av nya tankar som placerar mnniskan lngt frn naturen ven om hon befinner sig mitt i den. nd kommer de tillbaka. Fr skogen klarar sig sjlv, men det gr inte mnniskorna.