Detta är den femte och sista boken om polismannen Gunnar Barbarotti i staden Kymlinge. Det är samtidigt den första och enda boken om Ellen Bjarnebo, känd som Styckerskan från Lilla Burma. Den av privata skäl arbetsoförmögne kriminalinspektören Gunnar Barbarott sätts på ett av Kymligepolisens "cold cases", som emellertid tinar upp i Barbarottis vård. Om inte Ellen Bjarnebo var skyldig till det hon anklagats och suttit 11 år i fängelse för, vem var det då som mördade och styckade sitt offer 1989? Ett allt hetare fall med förvecklingar leder Barabarotti på en resa genom Sverige, från jordbrukshemmanet Lilla Burma utanför Kymlige till ett fjärran beläget fjällpensionat, och utgör en snygg sorti för Gunnar Barbarotti och möjligen även för vår Herre. Det sistnämnda dock en tros- eller tolkningsfråga.
Håkan Nesser, född 1950 och uppvuxen i Kumla, debuterade 1988 med kärleksromanen Koreografen....
Visa mer
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Bok nr fem och den sista om polisen Gunnar Barbarotti. Som vanligt ett underbart språk och Nesser själv läser boken så bra. En bra historia men inte den bästa i serien.
Läste inte klart. Tyckte Barbarotti var så himla jobbig och deppig, och blev less på hans religiösa grubblerier. Synd. Nesser kan verkligen vara bra när han är bra, men det är han inte här.
En av Håkan Nessers sämsta böcker, den är bara så tråkig och intetsägande så man orkar knappt lyssna. Jag ger den en 1:a. Uppläsaren som är Håkan Nesser själv låter ganska tråkig och inte speciellt engagerad. Han får en 2:a i betyg av mig.
Utan tvekan Nessers sämsta bok. Tvingade mig själv genom boken, men det var inte lätt. Det är han själv som läser boken, och jag tycker inte att han är någon vidare uppläsare. Men storyn? Det händer ingenting. Segare än seg!
Stark avslutning på Barbarotti-kvintetten. Bortsett från Nessers (medvetna?) överanvändning av "det var som det var", "i alla händelser" och "inalles" - uttryck som satts i mun på karaktärer i alla hans böcker - är hans språk överlägset de flesta andra deckarförfattare. Man får väl gå tillbaks till Dürrenmatt för att hitta någon som kombinerar spänning och språklig briljans på samma sätt. Ett underbart exempel är när Barbarotti filosoferar kring användningen av ordet ?förstå?. Jag kommer att sakna Barbarotti, gläds åt att jag fortfarande inte läst alla van Veeteren, men räds det faktum att Nesser hotat med att sluta skriva om några år?
Har tyckt om att läsa om Barbarotti så lite synd är det allt att det inte kommer fler, men jag hoppas på annat bra av Nesser, en av mina favoritförfattare.
Jag gillar ju Nesser, så även denna. Men insåg när jag läste den här att jag glömt det mesta i de tidigare böckerna även om jag vet att jag tyckte de var bra när jag läste dem.
Jag gillar verkar Barbarotti. Klagomålet jag hade på hans förra finns inte med här - alldeles för mycket munhuggande med Backman.
Jag gillar också samtalen med Gud och närvaron av en avliden, MEN när de börja prata blir det lite för mycket för mig.
En av Nessers bästa tycker jag. Tycker om hans språk, gillar historien och älskar att lyssna på när han själv läser sina böcker. Funderar på hur jag hade upplevt den om jag hade läst den?
Underbare Nesser! Hans böcker har en tvist som man inte räknar med. Helt mästerligt styr han i oss på det vi vill tro för att sedan kullkasta allt. I denna bok behandlas de misshandlades kvinnornas rätt att ta död på tyrannerna. Mycket bra bok av Nesser!
Sista boken om Barbarotti gör ett bra avslut på hela serien. Efter den förre boken, som jag blev besviken på, har Nesser gjort en välskriven berättelse. Det jag tycker om är att människan är i fokus, inte mordet eller kriminalhistorien.
Nessers underbara språk och briljanta funderingar gör att man bara älskar Barbarotti och hans underfundigheter. Två berättelser vävs ihop till en på ett skickligt sätt och man löser inte gåtan förrän i bokens slutskede. Men som vanligt är berättelsen om människorna det centrala i boken och inte morden. Jag kommer att sakna Barbarotti och hoppas att det kommer fler böcker om honom.
En trött och oengagerad Nesser låter i en ren underhållningsroman en trött och sorgdrabbad men engagerad polisinspektör lösa ett par gamla brott. Jaha, tänker man. Det var ju duktigt gjort - av polisinspektören.