Carl-Henning Wijkmark har tidigare behandlat ämnet döden i den polemiska fantasin Den moderna döden, om en dödshjälpskonferens med en minst sagt radikal dagordning. När han nu återkommer till motivet är det i form av en meditation vid livets slut. Stundande natten är en roman om människor som möts framför "den svarta dörren", en berättelse om livets slutskede och en meditation över de yttersta frågorna. Sjukdom bortom all tänkbar räddning har fört samman fyra män på Sal 5. Där ligger, dold bakom en skärm, den tigande främlingen från andra sidan jorden; Börje, den ständige spelaren som slår vad om det eviga livet; Harry, uteliggaren, den ende bland läkare och medpatienter som i ett kritiskt ögonblick fyller kraven på en gentleman. Där finns sköterskorna Birgit och Angela, varmt älskade av de dödsmärkta männen, den kloka prästen Anna-Britta och den okänsligt "professionelle" doktor Möller....
Visa mer
Recensioner
2020-08-14
Betyg 
Finstämt och tankeväckande om livets slutskede. Boken griper ändå inte riktigt tag i mig men helt klart läsvärt. Stark 3:a
2011-05-17
Betyg
En skildring av en man på sin dödsbädd, på ett sjukhus med medpatienter. En helt ok bok. Svag 3:a.
2010-01-24
Betyg 
Jag har inte blivit så gripen av en bok på mycket länge. Augustvinnare 2007 om en avdankad skådespelare, som ligger för döden. "Jag målade aldrig min tavla, bara ramen blev färdig". Sorglig, rörande och tankeväckande, bitvis spjuveraktigt rolig och aldrig intetsägande.
2009-07-01
Betyg 
En bra och välskriven bok, men ett så tomt liv han levt, Hasse?
En av meningarna i boken stämde obehagligt väl in på huvudpersonen, "Jag målade aldrig min tavla, bara ramen blev färdig."
