Mannen hängde stelt med en rännsnara runt halsen. Skjortan var söndersliten, buken genomstungen med ett grovt spjut. Oförskämda vita flingor landade i mannens hår. Kanske naturens eget sätt att dölja det inträffade - ett midvinterblot. Polisassistent Maria Wern och hennes kollegor står handfallna inför den bestialitet de möter. Ett liknande mord inträffade i Uppsala nio år tidigare. Mördaren hade den gången omkommit i en bilbrand. Kan det trots allt finnas något samband? Tack vare Marias kamp och envishet tonar bilden av en mördare fram - en människa sviken och förnedrad till den punkt där verkligheten ger plats för vansinnet. Men det blir en kamp där Maria är nära att mista allt som betyder något för henne. "Väl berättad med effektiva spänningsscener & tveklöst en bra debut." GT "En alldeles utmärkt debut som introducerar ännu en intressant personlighet i svensk spänningslitteratur."...
Visa mer
Recensioner
2020-12-10
Betyg
Vilken smörja! Klicheer och klyschor staplade på varandra. Ett persongalleri med så kliché artade figurer att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Dessutom illa skriven. Det enda positiva är Marie Richardsson som uppläsare. Betyg 1,5
2015-03-23
Betyg
Sträckläste de tre första böckerna, så betygsätter dem som en enda bok. Udda på något sätt, kanske beror det på Marias make som är minst sagt speciell? Men alla karaktärer, storyn och Annas sätt att skriva gör dem till högpoängare.
2015-02-13
Betyg
140212: Såg henne på TV och tänkte att jag skulle ge det en andra chans att läsa om denna ca 10 år gamla bok. Nej, inte min smak. Ganska trist faktiskt.
Betyg
Maria Wern är definitivt min favoritpoliskaraktär (erkännes att jag är ganska nybliven regelbunden läsare av deckargenren men nog har man hunnit igenom några genom åren ändå). Över huvud taget tycker jag karaktärerna är Anna Janssons största styrka och de brister i språket som finns blir bättre i böckerna längre fram i serien.
Betyg
Språket är inte det bästa.
Utropstecknen är alldeles för många
och meningarna uppstyckade.
Jag kan även tycka att handlingen
på något sätt blir lite för mycket.
Lite för mycket av allt.
Lite som en Hollywoodfilm.
Däremot är de vardagliga karaktärerna faktiskt bra gestaltade.
Maria Wern har ett familjeliv som jag inte alls irriterar mig på
lika mycket som karaktärerna hos Camilla Läckberg eller Karin Wahlberg.
Överlag, en helt okej svensk deckare.
http://romeoandjuliet.blogg.se
Betyg
Oj, det här var inget bra. Själva historien och handlingen var det inget större fel på, det var hyfsat spännande, även om man listat ut vem mördaren är, långt före poliserna. Det som störde mig och gjorde det lite jobbigt att läsa, var själva språket. Det var krystat och barnsligt (ja, jag anser att en omotiverad och inflationistisk användning av utropstecken är barnslig). Det var som att hon försökte skriva hippt, fräckt och ungdomligt, men det var inget som tilltalade mig. En annan irriterande sak var att, ett flertal gånger, verkar hon inte ha kommit ihåg vad hon skrev några rader tidigare. Vid ett tillfälle så lät någon bilen stå på tomgång och några rader längre ner så startade samma någon samma bil. Det känns lite oseriöst. Men eftersom alla förtjänar en andra chans så får jag ge henne det, om ett tag.
Betyg
Anna Janssons första bok ger definitivt mersmak även om den ibland blir lite väl föreläsande vad gäller nordisk mytologi. I detta fall kan det ju dock kännas motiverat då det sannolikt inte är något som genomsnittliga poliser/medborgare är väldigt kunniga i. Dialogerna haltar dock i bland, inte säger väl barn nu för tiden "Tvi attan"? Jansson har också an ny vändning i plotten gärningsman-bränner-ned-hjälten/hjältinnans-hus och låter detta ske redan i första boken.