Stockholm som spioncentral

Mitt i det Europa som härjades av andra världskriget låg Stockholm, en osannolikoas av fred och normalitet. Visst var beredskapstiden synlig både i gatubildenoch på matsedlarna, men det var avståndet till kriget som fick främmande besökareatt häpna. Ändå var detta avstånd i stora stycken en chimär, inte minst pågrund av dessa främmande besökare och deras ärende. Sverige invaderades inte avfrämmade trupper, men huvudstaden invaderades av de krigförandes underrättelsetjänster.Dessa fick legationsbyggnader att bågna och verksamheterna att spridaut sig till allehanda inhyrda adresser bakom mer eller mindre trovärdiga dörrskyltar.Hit hörde det sovjetiska Intourist-kontoret på Vasagatan, som inte stördes avnågon större kundtillströmning, och det brittiska Pass Control Office på BirgerJarlsgatan som kontrollerade långt mycket mer än bara pass. Undanstoppat i källare här och var fanns vapenarsenaler och förråd somskulle fått Baader-Meinhoff-ligan och Al Qaida att avundas. Runt om i Stockholm fanns också Allmänna säkerhetstjänstens ögon ochöron. All telefontrafik och all postbefordran kunde underkastas kontroll ochmisstankar om ?illegal verksamhet? kunde väckas av minsta småsak - det var intebara spionerna som lade pussel. De svenska säkerhetsorganens och domstolarnasnit växlade dock i takt med den elastiska svenska neutralitetespolitiken; att varabrittisk agent i Stockholm var i början av kriget en prövande tillvaro medan tyskaGestapos män kom och gick som de ville i polishuset på Bergsgatan. Efter ElAlamein och Stalingrad gick svängdörrarna åt andra hållet. I Stockholm slutade underrättelsekriget i stort sett oavgjort mellan de stridande,tyskarna tog hem första ronden och de allierade den andra. Ryssarna, somockså här spelat sitt eget spel, hade samlat på sig agenter och kontakter i krigsårensStockholm för framtida bruk, bland dem en viss kapten Stig Wennerström. Här kartlägger Wilhelm Agrell Stockholm som europeisk spioncentral underandra världskriget. Han gör som spionerna gjort, han lägger pussel. Agrell församman fakta från olika källor, och fram träder en bild av Stockholm som ettinternationellt spionnäste. Stockholms betydelse bevisas väl av att amerikanskalegationen ökade sin personal från från tio till fyrahundra på fyra år. Spionerna spionerade på Sverige, men ännu mer på varandra, ibland spioneradede på sig själva. De sovjetiska spionerna bevakade till exempel sin ambassadörAlexandra Kollontaj, och norrmännen kan ha dödat en misstänkt spionbland sina egna män på Östermalm. Det har gått drygt 60 år sedan andra världskriget tog slut. Sedan dess har fleraarkiv öppnats, dimmorna lättat, och bilden av förhållandena har klarnat. Det är en märklig och intressant promenad den så kunnige konfliktforskarenWilhelm Agrell tar oss med på. Naturligtvis kan vi följa honom både på kartanoch i nytagna bilder av de olika ?tillhållen?. Wilhelm Agrell är docent i historia, forskare i fred-och konfliktfrågor, och harunder många år varit knuten till Forskningspolitiska institutet vid Lunds universitet.Han är verksam som författare av romaner, ungdomsböcker och facklitteratur.Hans senaste böcker på Historiska Media var Venona. Spåren från ett underrättelsekrig(2003) och Skuggor runt Wallenberg (2006).