Stilla vatten

Betyg

Jag vill enbart poängtera att bokens mördare nämns redan på bokens baksida, även om identiteten ändras under läsandets gång så vet jag som läsare från början vem mördaren är. Jag skriver detta ifall någon anser att jag avslöjar för mycket i min recension:
Daisy Wilson, en äldre och skröplig dam får besök av sin väninna, Violet Chambers som brukar hjälpa Daisy med inköp och förskaffning av läkemedel. Bortsett från Violet så har inte Daisy någon annan som står henne nära och som hon kan lita på. Under ett av sina besök bjuder Violet henne på nybryggt fruktigt te. Daisy dricker av teet och kollapsar snart under fruktansvärda smärtor. Violet Chambers, en till det yttre alldeles vanlig kvinna i sextioårsåldern- sitter njutningsfullt och ser på medan Daisy plågsamt dör. Sedan fraktar hon undan kroppen och blir Daisy Wilson och lägger händerna på hennes förmögenhet.
Kommissarie Mark Lapsley är tjänstledig. Frun och barnen har flyttat. Han lider av synestesi som plågat honom i många år, tills det slutligen inte gick att fungera längre som en normal människa. En dag får han dock ett samtal från polisinspektör Emma Bradbury gällande ett makabert likfynd: ett förruttnat kvinnolik inrullat i plast, i en skogsglänta och mot sin vilja återvänder Mark till polisyrket. Det visar sig snart att den mördade kvinnan hette Violet Chambers, den verkliga Violet Chambers.
Vad heter den kvinnliga seriemördaren egentligen? Hon som likt en kameleont byter skepnad för varje mördad kvinna. Hur många äldre ensamma kvinnor har hon mördat? Minns hon det ens? Är det tolv eller kanske tjugo gamla kvinnor som redan fallit offer. Kan hon stoppas?
Hon har nämligen redan nu sett ut sitt nästa offer...
Mark och Emma tar upp jakten, men ser sig motarbetade från justitiedepartementet som av någon anledning vill förhindra utredningen.
Jag tror aldrig att jag har läst en bok med en kvinnlig seriemördare i sextioårsåldern. Den sticker på det sättet ut från mängden av dussindeckare. Sedan är det här inte någon vanlig brittisk kriminaldeckare då man hela tiden vet vem mördaren är, även om hennes namn ändras. Från Violet Chambers till Daisy Wilson till...
Prologen avslöjar kanske lite för mycket, men det gör inte så mycket i längden. För det här var en riktigt bra och spännande deckare. Välskriven och engagerande. Nigel McCrery är författaren bakom tv-serien "Tyst vittne" som jag minns från 90-talet. Jag har aldrig läst något annat av honom, men blir nu riktigt nyfiken på att göra det.
Den här kan jag varmt rekommendera!

Betyg

Bra idé, men mycket av spänningen försvinner i och med att man redan från början (typ) vet vem mördaren är. Och så känns den lite outvecklad. Ofta kan man tycka att böcker blir lite långrandiga och sådär, men den här hade nog faktiskt tjänat på att vara 100 sidor längre.