«Spanarna, tre till antalet, samlades mycket riktigt vid spökhuset. Den hotfulla stämningen som legat kring den gamla byggnaden som lutade farligt brant mot bäcken, var som bortblåst. Åtminstone för Peo och för Jerry, den senare som knappt hade fattat att han borde vara rädd för det omtalade benranglet. Nu fanns det inget spöke eller benrangel där trots tidigare skräckskildringar. Men Lars-lars, den nye medlemmen i spanarna hade hållit sig på avstånd från spökhuset.»
Mycket spännande hände i Sundsvall under sommaren någon gång på 1950-talet, när de tre grabbarna var i 10-11-årsåldern, både kring Grevebäcken, «Bäcken», kallad, och inne i sta´n, främst då vid hamnen och fartygen. Peo och Jerry hade fullt upp med både spionerimisstänkta och att hålla koll på det Svarta hålet, där barnrikebarnen tagit över, mitt i deras «Bäcken». Författaren Arne Svensson, f d journalist, är själv uppväxt i...
Visa mer
«Spanarna, tre till antalet, samlades mycket riktigt vid spökhuset. Den hotfulla stämningen som legat kring den gamla byggnaden som lutade farligt brant mot bäcken, var som bortblåst. Åtminstone för Peo och för Jerry, den senare som knappt hade fattat att han borde vara rädd för det omtalade benranglet. Nu fanns det inget spöke eller benrangel där trots tidigare skräckskildringar. Men Lars-lars, den nye medlemmen i spanarna hade hållit sig på avstånd från spökhuset.»
Mycket spännande hände i Sundsvall under sommaren någon gång på 1950-talet, när de tre grabbarna var i 10-11-årsåldern, både kring Grevebäcken, «Bäcken», kallad, och inne i sta´n, främst då vid hamnen och fartygen. Peo och Jerry hade fullt upp med både spionerimisstänkta och att hålla koll på det Svarta hålet, där barnrikebarnen tagit över, mitt i deras «Bäcken». Författaren Arne Svensson, f d journalist, är själv uppväxt i Sundsvall på 50-talet och skildrar sitt barndoms Sundsvall med både spänning, humor och värme. Ungdomsboken «Stentornet» kan med fördel också läsas av den äldre generationen med många igenkännande delar från 50-talet.
