Stenbyggnaden

Betyg

Ett genuint försök att säga något väsentligt. En bok om tortyr kan lätt förfalla till samtidskommentar, men den fällan går inte författaren i. Det är heller ingen psykologisk fallstudie, utan en poetisk bekrivning av hur det djupaste i en förändras av yttre händelser. Mycket bra!

Betyg

Boken påminner i sina grundelement om de två tidigare böckerna på svenska. Men här finns en annan dunkelhet, en annan förtvivlan. Perspektivet är också ett annat och mer svårfångat liksom motivkretsen. Stenbyggnaden, och dess labyrinter, kan vara en metafor för slutenheten i en diktatur, mer konkret kanske en beskrivning av de helvetiska fängelser som en sådan måste ha för att hålla sina dissidenter i schack men säkert också en bild för den labyrint som vissa av oss också av andra skäl vandrar i - ständigt sökande efter målet och meningen, ständigt stötande pannan blodig i återvändsgränden, ständigt skrivande ett brev till livet med osynligt bläck. Andra tolkningar är säkert också möjliga. Denna öppenhet för en egen definition av innehållet gör boken, tillsammans med det personliga och bildrika språket, sällsamt fascinerande. Och krävande.