
Martin Melin har arbetat som polis i 22 år och gör nu sin skönlitterära debut med polisromanen Status 12. En roman som skildrar den vanlige polismannens dramatiska vardag. Thomas ser hur två av kollegorna sliter upp mannen från marken. "Håll fast honom", väser Mårtensson. Sedan kommer det första slaget. Thomas kan inte tro sina ögon. När Thomas Hallgren börjar sin första dag på Norrmalms polisstation är han nervös. Han vill så gärna göra sin far stolt - mannen som var en otroligt uppskattad polis. Under utbildningen var Thomas kursettan, killen som gjorde alla rätt, men kommer det att räcka? Redan under de första dagarna inser han att det han fått lära sig under kontrollerade former inte går att tillämpa i verkligheten. Han känner alltmer sympati för de kollegor som rör sig i gråzonen, de får trots allt saker och ting gjorda. Så händer det som förändrar allt: Thomas grupp...
Visa mer
Recensioner
2015-08-12
Betyg
Frågan man ställer sig när man läser den här boken är: Går det verkligen till så här inom polisväsendet.Är det en sann historia? Boken är lätt skreven och mycket lätt läst. Kapitlen är korta man läser snabbt. Texten är mycket beskrivande, man kan känna att man nästan är där. Jag kommer med glädje att sluka hans nästa bok
2014-02-05
Betyg
Jag gillade den! Den var lättläst och jag fick en känsla från start att författaren vet vad han skriver om. Den känns äkta. Bra bok!
Jag kan starkt rekommendera den och ser fram mot en uppföljare.
Betyg
Trots alla tidigare positiva omdömen om boken är jag tveksam till den. För mig känns de flesta karaktärerna som platta stereotyper och det känns som jag läst boken tidigare och kommer då på att det är Leif GW Perssons Samhällsbärarna som går igen. Kvalitetsskillnaden är dock stor och GW:s karaktärer lyser betydligt klarare. Trots allt värd för er som vill ha vatten på kvarnen och läsa om rötäggen inom polisen.
Betyg
Recensent: May-Louise Andersson, skrivpedagog. 2013-10-29
Ett par sidor in i handlingen och andhämtningen börjar påverkas! Martin Melin lyckas få fram fotografiska beskrivningar och dofterna, ljuden och intrycken präglar läsaren snabbt. Vi är innanför västen på polisen, känner hans beslutsångest.
En nybakad polis på yttre tjänst i storstaden. Här ställs inte bara utbildningen på sin spets, även andra aspekter pekar på att författaren vet hur verkligheten ser ut. Vad är rätt? Handlar det om moral, frustration eller helt enkelt grupptryck?
Händelserna avlöser varandra och språket fungerar bra. Dialogerna sitter, läsaren vandrar från vardagsmiljö i Thomas hem (där småbarnsfamiljen äter falukorv två dagar på rad - en bagatell, men lyfter fram hur det ofta ser ut), ut på gatorna och våldet som pågår. Berättarrösten tar mig framåt.
Starka karaktärer framträder - jag ifrågasätter dock huvudpersonens mycket valpiga tankesätt. Meningar han säger stämmer dåligt med en 33-årig man som är född i storstan. Det låter som om han aldrig sett sig omkring riktigt i sin miljö. Blir han verkligen förvånad över hur tomt det är på gatorna? Tycker han att det är märkligt att en man i hans ålder är skild?
Här stannar jag upp lite i berättelsen, men det är bagateller. Inget som inte kan rättas till i nästa bok.
Bilden av vår kung med fru, ges ett nytt perspektiv i Melins beskrivning av håret. Läs och le!
Bäst skildrad karaktär enligt mig, är killen från buset; Ricardo. Hans inre dialog sitter som en smäck, ger en skildring, som är svår att slå ifrån sig.
Boken börjar på samma sätt som den nya polismannen; lite skakig för att ta sig snabbt både språkligt och bildmässigt. Miljöerna känns äkta och författaren har hållit bra distans, med tanke på hur nära ämnet han är. Hemligheterna som pyr under ytan hos flera av bokens karaktärer, komplicerar livet för alla berörda.
Bägge sidor skildras med, i mina ögon, bra perspektiv. Var ligger felet i samhället? Blir det bättre med långa fängelsestraff? Ska administrationen eskalera inom poliskåren och då få företräde för fler poliser på gatorna?
Frågorna kommer osökt upp när jag läser boken, där spänningen håller i sig ända fram till sista sidorna. Personligen hade jag behövt en liten ordförklaring över vissa interna uttryck (daktad bl.a) - å andra sidan visar detta kanske på att jag inte hänger med i dagens slang!
Jag ser fram emot en fortsättning där jag får följa Thomas och hans kollegior, men även hans uppgörelse med sin far. Om det blir någon...
2013-09-15
Betyg
Blande det bättre jag läst på senare år. Kändes väldigt trovärdig och nytt på något sätt. Jag hoppas på fortsättning.
2013-09-10
Betyg
Hade kanske lite för höga förväntningar så jag blev lite besviken. Men annars en bra, ganska vanlig deckare.
Betyg
Jag har läst en bok tidigare av Martin Melin, ?Coola pappor ? en bok om män och föräldraskap? som jag tyckte var riktigt bra, och jag har också till och från följt Martin Melins blogg, och också följt honom på Twitter, Instagram, och Facebook. Så jag visste ju sedan tidigare att han kunde skriva bra.
Men ändå så blev jag faktiskt glatt överraskad över hur bra den här boken faktiskt var. För det finns ju så många ?kändisar? som verkar få ge ut böcker bara för att dom är kända namn, och böckerna är, i mitt tycke, kanske inte alltid så bra.
Den här boken var verkligen bra, oavsett om Martin Melin är ett känt namn eller inte. Boken känns mycket äkta, och det kanske inte är så konstigt, eftersom Martin Melin har jobbat som polis i tjugotvå år, och även jobbat i flera år på Norrmalms polisstation där boken utspelar sig.
Själva polisarbetet är mycket väl berättat, men trots det så tycker jag nog nästan det bästa med boken är beskrivningen av polismannen Thomas Hallgrens familjeliv.
Väldigt lättläst är boken, och ska man klaga på någonting, så är det att den kanske kunde ha varit något längre.
Men som sagt var, boken är mycket välskriven, och storyn är bra och känns trovärdig.
Jag hoppas att det här är första boken i en serie böcker, för jag skulle gärna läsa mer om Thomas Hallgren, hans familj, och hans kollegor. Och jag rekommenderar absolut boken.
Betyg
Jag har läst en bok tidigare av Martin Melin, ”Coola pappor – en bok om män och föräldraskap” som jag tyckte var riktigt bra, och jag har också till och från följt Martin Melins blogg, och också följt honom på Twitter, Instagram, och Facebook. Så jag visste ju sedan tidigare att han kunde skriva bra.
Men ändå så blev jag faktiskt glatt överraskad över hur bra den här boken faktiskt var. För det finns ju så många ”kändisar” som verkar få ge ut böcker bara för att dom är kända namn, och böckerna är, i mitt tycke, kanske inte alltid så bra.
Den här boken var verkligen bra, oavsett om Martin Melin är ett känt namn eller inte. Boken känns mycket äkta, och det kanske inte är så konstigt, eftersom Martin Melin har jobbat som polis i tjugotvå år, och även jobbat i flera år på Norrmalms polisstation där boken utspelar sig.
Själva polisarbetet är mycket väl berättat, men trots det så tycker jag nog nästan det bästa med boken är beskrivningen av polismannen Thomas Hallgrens familjeliv.
Väldigt lättläst är boken, och ska man klaga på någonting, så är det att den kanske kunde ha varit något längre.
Men som sagt var, boken är mycket välskriven, och storyn är bra och känns trovärdig.
Jag hoppas att det här är första boken i en serie böcker, för jag skulle gärna läsa mer om Thomas Hallgren, hans familj, och hans kollegor. Och jag rekommenderar absolut boken.
2013-08-31
Betyg
Gillade den. Läste ut den på två dagar. Kändes fräsch. Någonting nytt. Rekommenderas!
Betyg
Något överraskande av just Martin Melin att välja polisbrutalitet och hur man berättigar det som tema men berättelsen är välskriven och har bra framåt driv. Jag personligen ser framemot nästa alster med Melins huvudperson Thomas Hallgren, en polisman som Mein byggt till en, i dessa deckarsammanhang, ovanligt mjuk och inkännande familjeman,