
"Det var feberns fel att jag hamnade här. I en glänta i skogen, med bara en usel presenning som skydd mot regn och vind. Eller min feghets fel, kan man också säga. Min eviga, förbannade feghet. En modigare person skulle ha stannat och hjälpt till. Men inte jag. När alla plötsligt blev dödssjuka drog jag. Jag struntade i min egen mamma. Jag struntade i Hillevi. Hillevi som var världens finaste tjej." Ante tror att han är ensam om att ha överlevt febern, men plötsligt dyker Ella och Hedvig upp och han följer med dem till gården där de bosatt sig. Det är en lättnad att träffa andra människor, men det är svårt också. Hur gör man när man ska bo ihop och alla inte vill samma sak? Är det okej att bli kär och tänka på sex trots att världen har gått under? Och får man drömma om en framtid, trots att man är en fegis som bara sprang när man borde ha stannat? Spring så fort du kan är den spännande,...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Inte alls lika stark som första boken, men fortfarande väldigt bra. Jag gillar att det är grundläggande överlevnad som gäller för karaktärerna, att det inte finns något större hot än att bara försöka leva. Däremot måste jag hålla med Carolina E om att det var för mycket hormoner och jag gillar inte Ante som berättare. Hedvigs eftertänksamhet gjorde mycket för känslan i första boken, och det går lite förlorat i den här.
Betyg
Karaktärerna försöker tänka praktiskt och inte se tillbaka på det som var. Det får den negativa effekten av att det aldrig blir riktigt spännande, hela världen ligger i spillror men som läsare får vi bara veta att hönsen inte lägger ägg om det är mörkt. Visst att det finns avsaknad på verklighetstrogna dystopier men jag tycker att det här är att ta ner den lite väl långt på jorden. Sedan är det lite mycket hormoner i den här boken tycker jag, hur mycket tänker fjortonåringar på sex när de har sett sina föräldrar dö framför sina ögon? Tydligen tänker de att det nog är bäst att ta med kondomer, utifall att.
Betyg
Andra boken i Sofia Nordins dystopi är alldeles fantastiskt bra. Första boken, En sekund i taget, är bra, men i Spring så fort du kan når berättelsen en ny nivå när Ante flyttar in hos Hedvig och Ella, och det blir toppbetyg från mig. Karaktärerna fördjupas och engagerar mig djupt - de är komplexa som människor är, de ställs inför moraliska dilemman och reagerar på olika sätt och de skrivs fram så att jag förstår dem alla tre fastän de kommer fram till så olika slutsatser och sätt att hantera sin situation. Ungdomarna och världen de lever i blir på riktigt för mig medan jag läser, och jag längtar redan efter fler böcker om denna värld där nästan alla människor har dött i en febersjukdom, och där de få som finns kvar kämpar för att överleva i en tillvaro där allt har kollapsat och där alla de en gång kände och älskade är borta. Läs!