Spionen på FRA

Betyg

En platt och ansträngd bok. Full av oövervinnerliga skurkar och hjältar som varken dör eller ger upp. Men den är fint nördig, om man går igång på dykning, försvarshemligheter och dolda agendor.

Betyg

Mycket trovärdig och intressant samt spännande.

Betyg

Varför läste jag en bok till av Jallai den första var skit dvs Landsförädaren,denna var sämre. Sexistisk , reaktionärt skräp.

Betyg

Spännande, man undrar vad som har verklighetsbakgund och vad som är fiction. Väldigt grabbig bok!

Betyg

.

Spännande och klart läsvärd! Dock lite slarvigt skriven och korrläst.

Betyg

Kunde inte sluta att läsa och köpte nästa bok direkt när denna var slut

Betyg

Det värsta med att läsa den första boken i en triologi är att jag måste läsa alla bara för att se hur det slutar.
Lite overkligt men spännande.

Betyg

Kul underhållning, även om språket delvis är uselt. Vad är sant och vad är fiktion? Ser fram emot bok nr. 2.

Betyg

Den här killen har nog en hel del att berätta. Mer än de flesta. Vad synd att han inte tagit hjälp av någon med skrivandet, så att man hade kunnat ta del av hans historier. Det var så otroligt illa skrivet att jag inte ens kom förbi tredje sidan...

Betyg

Många verkar ha åsikter om den här författaren. De flest överdrivet kritiska. Liknar lite det som hände Stieg Larsson i början. Kommer ni ihåg då både Jan Guillou och GW Persson sågade honom längs fotknölarna och då var karln ändå död! Fick Jallais böcker rekommenderade av min man. Han och tydligen hans kompisar är trollbundna. Nu är jag det också. Vilken otrolig författare. Han skriver och man läser som i trans. Jag dras med i handligen på ibland ett otäckt sätt. Speciellt i andra boken Landsförrädaren som är bättre skriven än Spionen på FRA. Läs honom utan kritikermössan på. Jag lovar en underbar resa.

Betyg

Riktigt bra bok, både intressant och spännande.Författaren har också sinne för humor(eller inte), namnen på de olika som är med,,är väldigt lika, riktiga människor och även händelserna också..Det gör att boken blir intressant också, är det på riktigt eller?

Betyg

En otroligt spännande och lättläst bok som det var svårt att lägga ifrån sig.
En passus bara... amerikanare? Är inte det en bil? Är det jag som tänker fel, är inte amerikaner benämningen på människorna? Liten skitgrej, visst, men det irriterade mig enormt att han genomgående kallade de amerikanska människorna för amerikanare.

Betyg

Jag håller med Patricia B. Inte min typ av bok eller författare och nu äntligen har jag kommit vidare och kan läsa något som fångar mig.

Betyg

Anders Jallai med böckerna "Spionen på FRA" och "Landsförrädaren" har av flera kallats för den nya Guillou. Och visst ligger det något i detta, både skriver om agenter och spioner samt det hemliga maktspelet som utspelar sig mellan länders olika underrättelseverksamheter. Och en annan likhet är att båda verkar vara mycket insatta i hur detta maktspel fungerar. Även om det för en lekman ju är oftast är omöjligt att tolka vad i böckerna som är verkligt och vad som är fiction.

Men sedan slutar enligt mig likheterna, för där Guillou har ett otroligt drivet språk så faller Jallai platt. Guillou har ett helt annat flyt i sina böcker. Jallais språk känns lite mer amatörmässigt och "styltigt", flytet vill liksom inte riktigt infinna sig. Och allt i Jallais böcker är extremt macho och hårdkokt, Guillou känns riktigt mjuk och feminin i jämförelse. I Jallais böcker är det i stort sett bara män, och det är inte vilka män som helst nej alla är typ attackdykare, specialsoldater, spioner, agenter osv. Och i var och varannan mening flygs det med helikoptrar på låg höjd, motorbåtar i 70 knops fart eller med Willysjeepar på skogsvägar. Och givetvis mängder av vapen och slagsmål. Allt i böckerna är så übermacho och så übermilitäriskt att det faktiskt blir lite komiskt. Och det gör att storyn tappar i trovärdighet, vilket är synd, för antagligen ligger det en hel del sanning i storyn. Jallai verkar insatt i det han skriver.

Det finns även hel del i övrigt att önska av hur han disponerar sidorna. Vissa händelser som är extremt avgörande avhandlas på ett par sidor, ska inte nämna vilka då det spoilerar handlingen, medan andra delar viks ut över en mängd sidor. Kanske att böckerna skulle redigerats lite hårdare och kanske kortats med 100 sidor.

Men nog med klagande! Anders Jallais böcker är läsvärda. De är trots alla sina brister spännande och storyn är ibland tankeväckande. Kanske ligger det en del sanning i det han skriver?

Betyg

Läste om den som pocket efter uppföljaren Landsförrädaren. Den håller mig forfarande i ett fast grepp och gör den svår att lägga ifrån sig. Bra på resan.

Betyg

Anders Jallai, fd stridspilot och dykare, har gjort en Clive Cussler. Eller en Dirk Pitt om man så vill. Spionen på FRA är ett förstlingsverk och den första i en utlovad serie om den fd stridspiloten och dykaren Anton Modin. Till skillnad från Cussler har Jallai som synes rent utförandemässigt betydligt mer gemensamt med sin hjälte, vilket gör att det hela blir ännu lite mer speciellt när Anton Modin beskrivs som en ”jävla filmhjälte” och någon som åtminstone tidigare drog damernas blickar till sig. Jallai säger att Modin är som han själv när han var 20 och det hade säkert fungerat bättre om författaren inte gjort sin hjälte till närmare 40.

För i den nutid som boken utspelar sig, 2008, är Modin rejält nedgången efter förlusten av fru och två barn. Dock inte mer nedgången än att han satt sig före att ”förstå allt” om det kalla kriget och när han får tips om en okänd sovjetisk miniubåt som ska ha sänkts av svenska marinen i början av 80-talet är han inte sen att hoppa på båten. Projektet ska genomföras med vännerna Bill Bergman, Harry Nuder och Jon Axman. Men de ska alla fyra bli varse om den orm de stunget haver genom att ge sig ut på ubåtsjakt — mot sig får de nämligen Modins förre arbetsgivare, den militära Sektionen för särskild inhämtning (SSI), en stat i staten och en instans man inte bråkar med.

Anders Jallai sitter på mycket kunskap, det är inte tu tal om den saken. Han är också noga med att poängtera att det läsaren håller i händerna är en roman och att allt i boken ”inte är sant”. Förvisso ärligt, men samtidigt synnerligen frustrerande eftersom man som betydligt mindre initierad har helt omöjligt att hålla reda på vad Jallai möjligen kan ha läst sig till i superhemliga arkiv och vad som är direkta påhitt. Inte minst som handlingen är pepprad med antydningar, utlagda trådar eller, om man så vill, Tjechovska gevär.

Jallai rivstartar redan i första kapitlet med ubåtsjakt och Estonia för att sedan gå vidare till Catalinaaffären, toppspionen och sannolika Wennerströmhjälparen Mr. X samt mordet på Olof Palme (Norrmalmspiketen får också vara med på ett hörn). Det hela gör att handlingen känns en smula spretig, överlastat osammanhängande eller i bästa fall en hyfsad första pusselbit i ett spel som kommer att kräva åtskilliga Modin-böcker till innan det är klarlagt (boken slutar dessutom med inte bara en utan två saftiga cliffhangers, en personlig och en toppolitisk).

Språkmässigt får Jallai godkänt, inte minst med tanke på vad som lurar där ute i deckarträsket, vi slipper exempelvis en massa mer eller mindre lyckade liknelser. Tyvärr är själva berättandet klumpigt, vilket drar ned intrycket rätt rejält. När det bränner till, när Jallai ska beskriva rafflande händelseförlopp och hemskheter, tycks han vara i sitt rätta element för då kan det bli både medryckande och på sina ställen rätt otäckt. Vissa uttryck blir man däremot lite fundersam över, som att en inredning är ”modernistisk men [min betoning] exklusiv” eller när en person smälter in som en ”sill bland sillar”.

Men framförallt är det dialoger och tankegångar som nog får bli bättre till nästa gång, inte minst fakta förmedlas ofta på ett rätt valhänt sätt. När man tänker på en person, tänker man knappast ”Chris Loklint, min gamla chef”. Och när två i spionaffärer initierade personer konverserar känns följande utläggning rätt onödig: ”menar du spionringen Cambridge Five vid Oxford där den berömde spionen Kim Philby ingick?”, inte minst epitet ”berömde”.

Även utveckling av och relationer mellan karaktärerna blir ibland lite knepigt, alternativt skissartat. De makthungriga och manipulativa SSI:arna som sitter i moder Rysslands knä ser fram emot semestrar i Kaliningrad där de ska beskåda krigsmonument. Modins familj omkom på Estonia men ibland, framförallt i samtal mellan honom och Bergman, låter det som om det hände för max ett par år sedan, inte fjorton. Här och var blänker det till av självmordsbenägenhet hos Modin, men det blir så glimtvis att man undrar om Jallai helt plötsligt kommit ihåg att hans hjälte ska vara deprimerad, innan handlingen forsar vidare. Även kärlekshistorien mellan Modin och servitrisen Ellie känns mer som ett tillägg för att få till lite extra (sexuell) spänning, visa att Modin inte kan vara ett totalt kräk eftersom en kvinna som Ellie kan älska honom och dessutom en nödvändig nyckel för den avslutande personliga cliffhangern.

En klar slagsida när det gäller detaljrikedom är i och för sig inte är så förvånande i den här typen av böcker. Jallai ger oss fakta som gränsar till Tom Clancy-nivå när det gäller båtar och teknik (och givetvis lokaliteter, särskilt i Stockholm) men gör rätt svepande generaliseringar i andra lägen. Anton Modin noterar konst för ”hundratusentals kronor” trots att inget tidigare antytts om att han skulle vara särskilt konstkunnig. ”Kent E var en skicklig konversatör. Han hade högskolepoäng.” känns inte heller som något helgjutet omdöme. Jallai menar också i bokens inledning att namn har ändrats av sekretesskäl, men det är ibland inte särdeles svårt att förstå vem han skriver om och omskrivningarna blir därför mest skrattretande, ta till exempel statsministrarna Torbjörn Fälder, Carl Bult och Paul Olofsson (mördard 1986).

Inte heller går det att bli särskilt förvånad eller ens upprörd över den genusmässiga slagsidan, men visst måste genus-o-metern få gäspa lite. Modin och gänget blir ”grabbarna” trots att de är i fyrtioårstagen allihop. Känslor blir ofta för jobbigt att tala om, då är det bättre att ta sig en rejäl G&T. I Modins unga liv är det modern som ger kärlek, medan fadern stod för ”stadga”. Kvinnor har helt enkelt ingen större plats i denna värld av politiskt rävspel på högsta nivå, sporadiskt råsupande och fysiskt utmanande aktiviteter, Ellie känns som sagt inslängd lite i efterhand. Hon är dessutom inte bara så snygg att hon i Staterna jobbat som strippa (men hon är givetvis inget offer, utan gjorde det som en kul grej och för frigörelse från föräldrarna) utan också smart eftersom hon samtidigt med strippandet är på väg att skaffa sig en juristexamen. Varför skulle hon inte falla för en tjugo år äldre halvalkoholiserad, våldsbenägen och suicidal änkeman?

Men för all del, gillar du böcker där det mesta som görs och sägs kan hänvisas till ”rikets säkerhet” (återupprepas en sisådär 28 miljoner gånger), är lite smånyfiken på svenska spionaffärer och dessutom inte har något emot att det stora landet i öst och alla som med det är förknippade framställs som den store satan, kan Jallai säkert vara en ny och spännande bekantskap. Själv har jag en gnagande misstanke om att jag likt en målsökande robot sannolikt kommer att sitta med en ny Modin-bok i händerna förr eller senare.

Betyg

För mycket folie-hatt, märklig rytm, för ûber, för jag-har-sett-det-här-för-mycket, för lite dykporr. Den lyckades aldrig engagera mig - läste ut den bara i väntan på saftiga dykscener... Not my cup of tea! Saknade Op. Garbo lr Guillous saker lite.

Betyg

Absolut inte min smak. Jag blevr uttråkad av alla detaljer och väntade bara på upplösningen så jag kunde kasta mig över en bok som faktiskt är underhållande att läsa.

Betyg

Recension av Anders Jallais debutroman Spionen på FRA

(Detta är recensionsbok från Lind & CO)

Anders Jallai är dykare och före detta stridspilot. Han var den som fann den sovjetiska ubåten S 7 på svenskt vatten 1998 och även det försvunna Catalinaplanet 2003.
Idén att skriva en spionroman fick han när han forskade efter material om de sovjetiska underrättelsetjänsternas spioner i Sverige under ”Det kalla kriget”

Spionen på FRA är hans första roman och även första delen i en triologi. En del av händelserna i boken är sanna och resten har Anders Jallai gissat sig till eller helt enkelt hittat på. Allt för att göra romanen så spännande som möjligt.
Handling: Efter Estonias förlisning i september 1994, där Anton Molin lyckats överleva men tyvärr hans fru och två barn omkommit, rusar han in till chefen för Sektionen för särskild inhämtning (SSI), slänger sin skriftliga uppsägning på bordet och säger: ”Jag hoppar av. Du och SSI är ansvariga…! Jag vet det.”

Fjorton år senare, år 2008, får Anton Modin ledtrådar till en väl bevarad hemlighet. Den svenska marinen har på 1980-talet sänkt en sovjetisk ubåt i Stockholms skärgård. Han bestämmer sig för att söka reda på den. Han tar hjälp av några vänner som också är intresserade. Anton Modin riskerar därmed inte bara rikets säkerhet, utan han blir även ett lovligt byte för svensk, rysk och amerikansk säkerhetstjänst.
Han dyker efter ubåten tillsammans med sina vänner och åker runt för att prata med vissa personer som hade en ledande ställning under 1980-talet, när detta var aktuellt.

Men vilka kan egentligen Anton Modin lita på? Vilka är hans fiende och vilka är hans vänner? Hur kommer det att gå för Anton Modin? Det får du reda på om du läser denna spionroman med en annorlunda handling.

Jag tycker att det var en riktigt spännande spionroman som tog upp Estonias förlisning, U i37 som hittades på grund utanför Karlskrona och den förmodade sovjetiska ubåten som sänktes i Stockholms skärgård. Anton Modin är en man som jag känner stor sympati för. Han verkar så sårbar och nedbruten och känner säkert stor skuld efter att familjen omkommit i Estonias förlisning, medan han själv klarat sig. Ändå orkar han ge sig ut på detta stora äventyr att leta efter ubåten. Anders Jallai skriver på ett lättsamt och intressant sätt. Han beskriver händelser, miljöer på ett tillfredställande sätt.

Det är inte en sträckläsarbok, men den är mycket spännande och händelserna är ofta oförberedda. Jag rekommenderar den och tror att de som arbetar, arbetat eller gjort lumpen inom flottan kommer att känna romanen mycket givande.
Betyg 4/5

Kristina Simar lektör/bokrecensent