
Sedan profileringen av änglamördaren har uppdragen varit i det närmaste obefintliga. Relationen till Rickard gör Althea tveksam till att ta de uppdrag hon blir erbjuden i NewYork. Men så mördas en IT-tekniker på Lindsteinska banken där Altheas väninna Emelie är säkerhetsansvarig. Den mördade mannen hittas på en bakgata, skjuten och med ett tarotkort - djävulen - instucket i munnen. I samma veva upptäcks ett omfattande dataintrång, miljontals kronor har stulits från banken under lång tid. Ytterligare ett mord sker, återigen lämnas ett tarotkort i den mördades mun. Polisen misstänker att en seriemördare härjar och vänder sig till Althea. Samtidigt blir det inbrott på Emelies kontor och hårddiskar kraschar till höger och vänster. Vem, eller kanske vilka, är det som Althea och Emelie har att göra med egentligen?
Visa mer
Recensioner
Betyg
En stabil kriminalroman. Böckerna i den här serien kan ibland kännas ganska barnsliga både till språk och handling. Men samtidigt är det en del av charmen, just därför att språket och en del av händelserna i boken är så banala ocn vardagliga så gör det också att man känner igen sig. Och det är en kort och lättlästbok, perfekt för en dag på stranden eller liknande.
Betyg
Jag tycker boken är spännande. Den har en bra intig och en spännande mordgåta. Dock har jag lite svårt att köpa vissa slutledningar Althea gör utifrån de bevis polisen hittar men det inget som stör speciellt mycket.
Veronica skildrar historien ur ett vardagligt perspektiv vilket gör att boken känns avslappnad och det gör också att det som läsare är lättare att köpa historien.
En sak jag reflekterat över när jag läser böcker om kvinnliga huvudkaraktärer: Finns det inte en enda kvinnlig karaktär som har en fungerande relation med sin mamma? Det känns som en klassisk ingrediens. I Kretsen så är mor-dotter-relationen rätt spänd men inte i samma extrema variant som är så vanligt.
Jag gillar att huvudkaraktären och hur hon brottas med sin OCD (Obsessive Compulsiv Disorder), en sjukdom som definitivt försvårar hennes vardag och påverkar henne i både arbete och relationer.
Språket i boken är enkelt och rakt. Veronica använder inga onödiga krusiduller. Oftast är det bra flyt i texten men ibland känns dialogerna lite hackiga. Det är ett behagligt driv i storyn, varken hetsigt eller långsamt.
Jag har inte läst första boken Änglalik men jag kan gärna tänka mig att läsa både den och kommande böcker om Althea Modin. Boken får en 4- i betyg.
På www.bokbrus.se finns fler ljudboksrecensioner.
/Pia
2010-03-14
Betyg
En bra bok fascinerad över beskrivningan av profilerare. En bra nutida bok hon kommer att kunna hinna skriva flera böcker som kommer att bli ännu mera spännande. En bra sak är huvudpersonen är sjuk och hur Veronica skriver att det finns en plats för alla.