
Alexia Tarabotti is labouring under a great many social tribulations. First, she has no soul. Second, she's a spinster whose father is both Italian and dead. Third, she was rudely attacked by a vampire, breaking all standards of social etiquette. Where to go from there? From bad to worse apparently, for Alexia accidentally kills the vampire - and then the appalling Lord Maccon (loud, messy, gorgeous, and werewolf) is sent by Queen Victoria to investigate. With unexpected vampires appearing and expected vampires disappearing, everyone seems to believe Alexia responsible. Can she figure out what is actually happening to London's high society? Or will her soulless ability to negate supernatural powers prove useful or just plain embarrassing? Finally, who is the real enemy, and do they have treacle tart? SOULLESS is a comedy of manners set in Victorian London: full of werewolves, vampires,...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Jag förstår faktiskt inte hur den här boken kan få så höga betyg. Språket skulle kunna passa i en Harlequin-roman, handlingen är tunn och de flesta karaktärerna är överdrivna och ensidiga.
Huvudkaraktären skulle kunna vara intressant - hon är på flera trevliga sätt okonventionell, och konceptet med hennes själlöshet är lite spännande - men jag får också samma känsla av henne som av den värsta sortens Mary Sue. På det hela taget känns boken som en sämre fanfic: universumet är underutvecklat och används mest för att få ihop två karaktärer som sedan också får sexscener som inte för handlingen framåt på något sätt. Jag hade sett fram emot en ny trilogi att läsa, men jag är inte särskilt nyfiken på fortsättningen.
Betyg
I början trodde jag att denna bok skulle göra mig besviken, men den blir faktiskt bättre ju längre man läser och upplösningen i slutet är riktigt spännande. Jag gillar hur Carriger blandar in moderna, "oanständiga", beteenden i sin viktorianska Londonmiljö. Vissa formuleringar och metaforer (åtminstone i den svenska översättningen) är så fjantiga att jag skrattade högt många gånger. Jag vet inte om fjantigheten är ett medvetet grepp för att driva med 1800-taltes seder och bruk, men underhållande är de åtminstone, och jag tycker mig känna igen vissa typer av karaktärer från "riktiga" 1800-talsromaner. Något mycket mer än underhållning är det ändå inte, men det blir en stark trea.
Betyg
Den här romanen är sannerligen inte själlös. Lästes med ett leende från första till sista sidan. Den driver på ett underbart sätt med olika litterära genrer. Du måste bara träffa vår actionhjältinna Alexia Tarabotti. Låt Dig inte avskräckas av den missledande beskrivningen "ångande steampunkroman".
2012-05-10
Betyg
Steampunk, inte en genre jag normalt läser. För att vara helt uppriktig hade jag aldrig hört talas om den innan Gail Carrigers ”Själlös” landade i min brevlåda. Wikipedia sorterar steampunk i science fiction, jag skulle snarare vilja kategorisera ”Själlös” som fantasy. Wikipedia förklarar termen på följande sätt:
”Steampunk, ångpunk, (ordet utvecklat ur cyberpunk) en typ av science fiction och estetik som grundar sig på ångmaskiner, luftballonger, mekaniska matematikmaskiner och annan teknik från industriella revolutionen, men före andra industriella revolutionen. Steampunk innehåller ofta anakronistisk eller futuristisk teknologi, så som 1800-talets människor kan ha föreställt sig den. Karaktäristiskt för genren är teman och material som synlig mekanik, kugghjul och mässing. Mikroelektronik och förbränningsmotorer är ovanliga. Steampunk utspelar sig vanligtvis i en viktoriansk miljö men genren har förgrenat sig och inkluderar nu alla tänkbara tidåldrar och historiska miljöer till exempel medeltiden, bronsåldern och antiken.”
Boken utspelar sig bland vampyrer och varulvar i det viktorianska London. Huvudpersonen, den teälskande Alexia Tarabotti är, i motsats till vampyrerna och varulvarna som anses ha ett överskott av själ, själlös. Hon är 25 år, ogift, frispråkig, kurvig och till råga på allt mörk i hyn liksom sin far som var italienare. Alexia umgås gärna med vampyrerna och varulvarna. Genom sin fars kvarlämnade bibliotek har hon lärt sig mer än vad som anses passande för en kvinna i hennes situation och hennes nyfikenhet och frispråkighet försätter henne boken igenom i trassliga situationer.
Det är precis lika skruvat som det låter och jag har svårt att ta den här boken på allvar. Kanske är det heller inte meningen att jag skall göra det. Under hela läsningen maler frågan i mitt huvud; för vem är ”Själlös” skriven och jag undrar om det är en ungdomsbok eller en vuxenbok eller om det helt enkelt bara är en bok skriven för att roa den som läser den, oavsett ålder. För mig tog det nästan halva boken att släppa sargen och förlika mig med det faktum att den handlar om existenser jag inte för en sekund tror på.
Alldeles oavsett är det en bok som framkallar leenden. Den är full av dråpligheter och tidstypiska konventioner mot vilka Alexia gång efter annan bryter. Har du något som helst intresse av fantasy tror jag att du kommer att uppskatta ”Själlös”. Den är rolig, välskriven och lättläst och lite så där roligt spännande och lite romantisk. Allt utspelas i ett tidstypiskt London och tankarna vandrar gärna iväg till engelska kostymfilmer under läsningen.
http://booksri.wordpress.com
Betyg
Den här boken hittade jag när jag hörde en intervju med författaren i en podcast och sedan hörde henne läsa första kapitlet. Det är härlig steampunk romantik och hon har verkligen lyckats fånga känslan av den victorianska eran samtidigt som det är högt tempo, genomtänkt värld med varulvar och vampyrer, hejdlös rolig och härliga karaktärer.
2011-05-17
Betyg
Med det betygssystem jag använder här borde det kanske vara en tvåa, men... den är så skönt fjantig att läsa. En ren bagatell utan några djupare kvaliteter som jag märkte av i alla fall, men - och det är viktigt - en njutbar bagatell som jag blev glad av att läsa.