Orfeus och Eurydike i vår tid I Som ni säkert förstår förs ordet av en kvinna, som till följd av en allvarlig sjukdom befinner sig på ett vilohem, eller snarare Vilohemmet. Titelns »ni« är Vilohemmets grundare och hittills ende chef. Hon skriver ett brev till tack för att han för första gången någonsin har gått med på att låta en intagen på hemmet komma därifrån. Kvinnans man har begärt det.Han är en känd och älskad poet, och han behöver sin kvinna; de är oskiljbara, älskar varandra med en kraft som får alla andra kärlekar att framstå som larv, en simpel klåda. Och det är hon som har hållit ordning på hans liv, sett till att han klär sig, tvättar sig, går och lägger sig i tid, som rensat hans texter från banaliteter och skrivit ut dem, och som dessutom lärt honom älska en kvinna, i djupare erotisk mening.Vilohemmet är en enorm, närmast oändligt stor institution, befolkad av skuggor,...
Visa mer
Recensioner
2010-10-09
Betyg 
en kvinna har blivit intagen på Vilohemmet, en surrealistisk institution som är oändligt stor och mörk, och hon berättar om sin man, poeten, som vill föra ut kvinnan från Hemmet.
för det första är den pinsamt kort, femtio sidor, vilket jag skulle klassa som en novell. jag trodde den skulle vara lite åt kafkahållet, mörk och svårförståelig, men icke! snarare är den som om marguerite duras skulle skriva något utan känsla, utan att krypa in under skinnet. framförallt så är den en skamlös ripoff, vilket jag tycker kunde framgått i baksidestexten: det är myten om orfeus och eurydike, mycket tunt förklätt. om man ska skriva om en klassisk berättelse tycker jag att det är god ton att försöka vrida om den mer än vad magris gör.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Skönlitteratur
