Vi människor måste hålla ihop och hjälpa varandra, sa pappa. Det är det viktigaste av allt. Tänk på hur en tall ser ut om den står ensam på en bergknalle. Knotig, liten och spetig. Bara i skogen, tätt, tätt tillsammans, blir träden raka och fina, kraftiga och höga, bara tätt tillsammans växer de mot ljuset. Det var det viktigaste med strejken. Att vi höll ihop. Vi klarade att hålla ihop, tätt som träden i skogen. Glöm aldrig det, Bricken. - ur boken Det har gått många år sedan den stora strejken 1879. Då var Bricken tio år, nu är hon femtio år, men hon har inte glömt. Året är 1918...
Visa mer
Recensioner
2018-09-08
Betyg 
Finner glädje att följa personerna och deras öden trots fattigdom.
2018-01-13
Betyg 
En ren njutning att åter få stifta bekantskap med Bricken. 5 Stjärnor! Jag hoppas på fler superba romaner i den här serien. Läs den!
