Vinnare av Tidningen Vi:s litteraturpris, Moapriset och Sara LidmanprisetBarcelona, 1936. Conxa gräver upp ett gevär och lämnar bort sitt barn. I Gävle får hamnarbetaren Ingemar syn på en annons: "Hjälp Spaniens kämpande folk!" Vid nyår ger han sig av för att delta i kampen mot fascismen. Kvar är Klara med sitt arbete, sin egen kamp och sin ofödda dotter.Solidärer är en episk roman om krigets konsekvenser, kärlekens former och drömmen om en annan värld.Kommer du ihåg att du jämt sa att jag skulle vara mig själv? Men i ett krig finns inget jag. Det är när du tror att du är viktig som paniken kommer. Vi undviker att se varandra i ögonen. När adrenalinet går ur kroppen har vi förhoppningsvis somnat. Om vi inte somnar blir vi galna. Vi vaknar, dricker vin och gör oss redo. Vi sjunger Internationalen, men orden spricker.
Visa mer
Recensioner
2018-01-06
Betyg 
Smärtsamt om 1930-talets frivilliga i Spanien
Med romantiteln Solidärer har författaren skapat ett nytt ord i svenska språket för de frivilliga som i solidaritet med frihet och demokrati kämpade på republikens sida mot fascisterna i det spanska inbördeskriget 1936-39.
Anna Jörgensdotter är en modern arbetarförfattare bosatt i Joe Hills födelsestad Gävle. I sin roman om de spanienfrivilliga spinner hon en kärleksväv mellan gravida Klara Jansson i Gävle och pappan till hennes barn, Ingemar Bäckström, som övergivit henne för Barcelona och andra fronter i Katalonien. Berättelsen om de båda ungdomarna och deras arbetskamrater är fjärran från sentimentalitet och politisk hyllningsdikt.
Jörgensdotter skildrar med brutal insikt hur den röda enhetsfronten i internationella brigaden slits sönder i rivaliserande fraktioner av stalinkommunister, trotskister och anarkosyndikalister. Trots att all kraft borde ägnas åt den militärt mycket starkare fienden misstror man varandras avsikter. Svenskarna och andra ditresta utlänningar känner sig snart desillusionerade. De kläms mellan Franco, som backas upp av Hitlertyskland och Mussolinis Italien, och republikens allierade Sovjetunionen. Jag ser likheter med inbördeskriget i Syrien, där Assads opposition reducerades till brickor i händerna på stormakterna Ryssland och USA, Iran och Saudiarabien.
Eftersom de frivilliga kallades rövarpack och äventyrare i borgarpressen och hotades med sex månaders fängelse vid hemkomsten går mina tankar också till dagens svenska IS-krigare, som tillåts återvända utan straff eller andra åtgärder. Inga likheter annars mellan dessa terrorister och våra demokratikämpar i Spanien.
1930-talets strider på spansk jord är i romanen Solidärer sparsamt men realistiskt återgivna. ”Han hade sett ögon slitas ur sina hålor. Det tog en stund innan skriket tystnade eftersom rösten sitter så djupt i kroppen att inte ens en sprängd käke kan stoppa den.”
Viktigare än den yttre dramatiken är de själsliga inre spänningar som förenar huvudpersonerna. Förstföderskan Klara med sina mindervärdeskänslor, hennes Ingemar med sina drömmar och sin synska förmåga att känna igen platser han aldrig varit på. Omständigheterna har dömt dem att separera, att längta, att fantisera om varandras närhet utan att nå varandra. De förenas i solidaritet med Spaniens folk och lagliga regering.
Anna Jörgensdotters poetiska prosa blandar realism, symbolism och metafysik. Träd och blommor och hus är levande varelser, som även de utsätts för himlens dödsbringande metallfåglar. Gränsen mellan verklighet och dröm är ofta vag. Avlidna människor dyker upp i vardagen. Joel Hägglund, alias Joe Hill, svävar som en mytisk ängel över både slagfält, barndomsminnen och snöiga gator i fabriksstaden vid Östersjön. Det ger skildringen ett sug in och ut ur mörkret. Lövträdens frön sprids för vinden precis som askan från kremerade martyrer. Livet är en smärtsam och förunderlig resa.
En rad bipersoner fyller romanens sidor. Vissa är människor av kött och blod, särskilt spanjorskan Conxa med minderårige sonen Marcos och Klaras arbetslöse sambo Hellgren. Andra kunde med fördel ha strukits ur manus. Jag tänker på Poeten som är mera en stridande symbol än trovärdigt skildrad motståndsman. Jag tänker framför allt på nazisten Stig, lärare och fästman till en av Klaras bekanta ur Gävles överklass.
Med sorg och saknad slog jag ihop pärmarna. Hoppas att alla läshungriga tolkar det som en varm rekommendation och en kram till författaren.
2017-10-10
Betyg 
Ett beundransvärt försök. Av vissa recensioner att döma, ska den här romanen till slut bli både stark och gripande. Jag läser mer än hundra sidor, men blir inte alls engagerad och berörd. Tråkig läsning som det tar emot att ta upp igen.
