Kampen mot apartheid i Sydafrika och det framväxten av det globala civilsamhället. 1958 uttalade en enad sydafrikansk befrielserörelse en vädjan till det internationella samfundet: Stöd oss i kampen för att störta apartheidregimen genom att bojkotta sydafrikanska varor! Omvärlden svarade med en kampanj som med tiden växte till en av de största och mest inflytelserika sociala rörelserna under hela efterkrigstiden. Men anti-apartheidrörelsen medverkade inte bara till apartheids avskaffande i Sydafrika, den spelade också en viktig roll i uppkomsten av dagens globala civilsamhälle. I Solidaritetens betydelse skildras och analyseras för första gången den globala anti-apartheidrörelsens framväxt. Håkan Thörn jämför också de nationella solidaritetsrörelserna i Storbritannien och Sverige, två länder som på olika sätt spelade viktiga roller i kampen mot apartheid.
Visa mer
Recensioner
2010-06-29
Betyg 
Recension av Håkan Thörns bok Solidaritetens betydelse
Boken är utgiven av Atlas förlag och innehåller 376 sidor.
Håkan Thörn är professor i sociologi vid Göteborgs universitet. Han forskar om sociala rörelser och globalisering. Han har även skrivit Globaliseringens Dimensioner och Rörelser i det moderna. Håkan Thörn är även medlem i tidskriften Ord & Bilds redaktionskommitté.
Handling: Boken Solidaritetens betydelse skildrar och analyserar för första gången den globala antiapartheidrörelsens framväxt. Författaren jämför i första hand Sveriges och Storbritanniens roller mot apartheiden.
Handlingen tilldrar sig mest under sextio- och tidigt sjuttiotal. Som till exempel massakern i Sharpeville 1960. Sjuttiotalets svenska Afrikagrupper som kämpar för solidaritet och alla stora demonstrationer i Sverige som bland annat ville bojkotta att man köpte varor från Sydafrika.
Författaren berättar om många svenska och utländska politiker och kända svenska författares ställning till Sydafrika. Det har visat sig att en del inte har varit helt ärliga i sina åsikter. Prästen Gunnar Helander är en av dem.
Boken handlar en del om Nelson Mandelas kamp och folkets kamp för att få honom fri och 1990 blev han äntligen fri och han blev också Sydafrikas första svarta president. Olof Palme arbetade mycket för Sydafrika och medverkade ofta i demonstrationer när det gällde solidariteten i landet.
Tänk att Sydafrika inte fick television förrän 1976 och då kontrollerades sändningarna hårt. Likaså när det gäller massmedia, det gick inte att komma och gå som man ville som journalist och inte skriva om vad som helst heller. Även där var kontrollen hög.
Boken tar upp väldigt mycket intressanta händelser från Sydafrika ända fram till nutid, men om jag skulle berätta mer ingående om allt så skulle det inte finnas något kvar för er att läsa. Därför slutar jag min handlingsdel här och nu…
Jag tyckte att det var en väldigt utförligt och intressant skriven bok om Sydafrika. Dock något svårläst och de är väl inte så konstigt eftersom författaren är professor och använder sig ofta av ett akademiskt språk. Precis innan jag läste denna bok, läste jag Leif Norrmans bok Leva på gränsen som också handlade om Apartheiden i Sydafrika, den var något enklare att läsa så börja gärna med den och läs denna efteråt eftersom den här boken är mer beskrivande. Jag förstod denna bok mycket bättre än jag hade gjort om jag inte Norrmans bok först. Jag tycker att det var bra att boken hade ett årtalsregister 1894-1994 och sidor som förklarar förkortningar. Den har även bra arkiv och käll- och litteraturhänvisningar. En riktigt intressant bok för er som är lite äldre och följt apartheiden i Sydafrika från 60-talet fram till 1994 när de första demokratiska valen genomfördes.
Betyg 4/5 Kristina Simar lektör/bokrecensent
