EN DAGBOKSROMAN OM VÄNSKAP- Vi är en liten kvinnofamilj Jana, Katrin och jag, säger Lena, en av tre ensamstående mammor på Söder i Stockholm.De drömmer om kärlek och gemenskap, men det är i skarven till 1980-talet och efter flera decenniers vänstervåg håller ett nytt samhällsklimat på att ta över.Arbetarstadsdelen Södermalm ömsar skinn och fyllgubbar och vanligt folk tvingas undan till förmån för dem som anammar den nya tidsandan, där var och en förväntas satsa på sig själv. I deras kvarter, som tidigare präglats av kollektiv gemenskap, finns nu bara låsta portar. Jana köper frisersalongen där hon tidigare hyrt en stol, Katrin satsar stenhårt på en skådespelarkarriär. Men Lena har svårt att finna sig till rätta, hennes drömmar passar liksom inte in.Södermorsor är en berättelse med verklighetsbakgrund om en vänskap som skulle vara för resten av livet men som långsamt fräts sönder.Lena Kallenberg...
Visa mer
Recensioner
2010-08-16
Betyg 
När man läser den här boken är man där. På Söder. I sent 70-tal och tidigt 80-tal. Jag blev fullkomligt förälskad.
2010-08-14
Betyg
Jag har precis läst och förälskat mig i Södermorsor av Lena Kallenberg. Den utspelar sig inte helt oväntat på Söder i Stockholm. Om man är bekant med, och gillar Söder följer man gladeligen med runt på gator och i parker och insuper de lokala, historiska berättelser som emellanåt förtäljs.
Boken är skriven i dagboksform och i berättarnuet är det början av 80-talet. Den handlar om tre ensamstående mammor men också om den tid den utspelar sig i. Om politik, strejker och kärnkraftsfrågor. Dagboksskrivaren Lena har blivit lämnad av sin man och försörjer nu sig själv och två barn genom att arbeta halvtid inom hemtjänsten. Den andra morsan är Jana, som har en egen frisersalong och ett barn med en rebell från Zimbabwe som aldrig hälsar på trots att han lovar. Den tredje är Katrin, med en skådespelarkarriär, hopplösa kärlekar och tonårssonen Love. I centrum för berättelsen står dessa tres vänskap.
Jag är så himla förälskad i den här boken. Inte för att det händer särskilt mycket utan för att den känns viktig och autentisk (sedan är det också ”en berättelse med verklighetsbakgrund”). För det första har den en feministisk prägel och problematiserar sena 70-talets, tidiga 80-talets ensamstående mammor som den första av generationer, på något vis. För det andra är den väldigt röd, Lena minns tillbaka till FNL-rörelsen och arbetarförbundet, och jag gillar den politiska debatten som ständigt pågår i periferin. Och för det tredje tycker jag så mycket om Söder. Jag rekommenderar verkligen den här boken!
