Sockerdöden

Betyg

Riktigt, riktigt bra! Här finns allt en komplicerad men begriplig intrig, dramatik och en väldigt fin personskildring.

Betyg

Så seg och ospännande, lyssnade som ljudbok och det var väl ungefär de sista 50 minuterna som var hyfsat spännande. Har för mig att jag gillat Unni Lindells böcker, eftersom jag läst alla de tidigare, men nu känner jag mig tveksam. Och Cato Isaksen är ju så svinaktig.

Betyg

Krystad intrig, dåligt skriven och språkligt undermålig. Att boken dessutom är inläst av den sämste uppläsaren Magnus Roosman förbättrar ju inte resultatet. Jag kan inte förstå hur han tillåts läsa in så mycket böcker. Han har 0 känsla och betoning. Stark 1:a.

Betyg

3++. Bra spänning, men räcker inte riktigt fram på slutet t en fyra.

Betyg

Alldeles för många namn att hålla reda på.

Betyg

Nä, hoppa över denna deckare!

Betyg

Det tog lång tid att komma in i denna trådfyllda historia som trots karikatyr karaktärer med starkt säregna drag aldrig engagerade på djupet. Som vanligt i en kriminal roman så ökar läslusten när upplösningen närmar sig. Synd att man som läsare redan tidigt var medveten om frågans svar. Den lilla överraskning som kom var inte tillräcklig för att ge mig ett "a-ha" ögonblick. Tyvärr! En förutsägbar historia!

Betyg

Jag tror att jag kan ha sagt det förut, men nu gör jag nog slut med Unni Lindell. Åtta böcker har jag läst i den här serien och nu får det nog räcka. Unni Lindells sätt att skriva passar mig inte alls, utan gör mig nästan tokig. Det är riktigt synd, för hennes historier är bra, men jag klarar bara inte att läsa dem. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2012/07/sockerdoden-av-unni-lindell.html

Betyg

Jag blir tokig på alla dessa namn. Läste först ca 1/3 & hoppade sedan över drygt 1/3 och hade inga som helst problem att hänga med i storyn och slutet.

Betyg

Bra deckare, varken bättre eller sämre än andra deckare jag läst. Är lite svag för Cato Isaksen.

Betyg

Man måste verkligen vara på allerten då man läser dessa böcker, eller rättare sagt lyssnar på. Uppläsaren Magnus Roosman brukar vara en bra uppläsare, men eftersom Unni har ganska lika namn på karaktärerna, så blir det bitvis svårt att hänga med om vem som gör vad

Betyg

en av få deckarförfattare som faktiskt även kan använda pennan som folk. i love you unni

Betyg

En besvikelse faktiskt. Har gillat Lindells andra böcker men denna är bara ... vimsig.

Betyg

Sockerdöden är en spännande bok vars spänningsnivå ökar ju mer boken fortlöper. Det är en riktigt gripande och tragisk historia. Dock tycker jag att boken känns lite onödigt lång. Periodvis händer det väldigt lite och i andra perioder händer så mycket att det nästan är svårt att hinna med.

Jag som inte läst Lindell tidigare har lite svårt att hålla rätt på alla karaktärerna men som van Lindell-läsare är det nog inga problem.

Sockerdöden är en välskriven bok och jag tycker att Lindell skildrar de mänskliga relationerna på ett ypperligt sätt.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken i det stora hela. Lite rörig, lite för lång, hyfsat spännande och något förutsägbar. Det är nog en kort sammanfattning
/Pia

Betyg

Jag är inte så förtjust i denna bok. För mycket interna polisintriger. Röriga parallella historier att hålla ordnig på.

Betyg

spännande men jag blir frustrerad när Marian hela tiden gör allt på egen hand, men det är väl det som är meningen.

Betyg

Kommentera...

Betyg

En förtvivlad ung kvinna tar kontakt med Kripochefen Martin Egge och stämmer ett möte med honom. "Jag måste prata med dig, Martin. Nu ska jag berätta det allra värsta...".
Sexton år tidigare har Kari Helene hittat sin lillebror död. Tragedin avskrevs då som plötslig spädbarnsdöd. Nu minns Kari Helene någonting annat. Något hon förträngt.
Kvällen innan deras avtalade möte blir Martin påkörd av en bil och dör sedan på sjukhuset.

Unni Lindell är inte den starkast lysande stjärnan på den norska deckarhimlen men har ändå en tendens att skapa spänning i sina böcker med ett språk som är lättläst och stycken som är korta och koncista.
I hennes senaste bok om Cato Isaksen - "Sockerdöden" - känns det som om idéerna börjar att sina en aning. Catos kollega Marian Dahle har fått en större roll i den här boken vilket jag tyckte var positivt då Catos egna struliga privatliv började bli en börda i böckerna. Dock misstänker jag att Marians något komplicerade personlighet också kan komma att bli ett irritationsmoment i framtida böcker om Lindell väljer att spinna vidare med samma huvudpersoner.

Upptakten i boken är bra. Det händer mycket och fångar läsarens intresse. Slutet är dock så utdraget och överdrivet att man tappar fokus på själva handlingen. Det känns lite som om Lindell har kryddat lite extra på upplösningen för att kompensera en tunn intrig.

Jag är snål i mitt betyg eftersom jag vet att Lindell kan bättre. Dock är "Sockerdöden" ett perfekt tidsfördriv i hängmattan i sommar. Som snabbmat ungefär. Man blir mättad för stunden men man lägger inte måltiden på minnet.

Betyg

En av Lindells svagare böcker. Tunn intrig som måste kryddas med ett långdraget och överdrivet slut.

Betyg

Vimlar av mord o psykopater! Precis så här ska de vara!

Betyg

Unni har kommit ikapp sig igen med en mycket bra spänningsroman. Undrar ändå lite över om hon har försökt att kopiera Salander i Marian?!
Bra är den och det är skönt att det kan pirra till när jag läste boken.

Betyg

Som alltid är Unni Lindells kriminalromaner väldigt innehållsrika. Många olika karaktärer som rör sig i många olika miljöer. Jag tycker dock att handlingen är lite ojämn skriven. Ibland händer det så mycket att det är svårt att hänga med och ibland händer ingenting. Det känns mest som utfyllnad för att boken ska bli så lång som möjligt. Därför är de ingen sträckläsarbok, som den kunde varit om den haft cirka hundra sidor mindre. Då hade bladvändareffekten infunnit sig. Annars är den väldigt trevligt skriven och Unni Lindell kan verkligen lägga orden på ett sätt så romanen blir lättläst och underhållande.

Betyg

Jag har aldrig läst någon bok skriven av Unni Lindell förut. "Sockerdöden" är en fristående bok som är den åttonde delen i en serie om kriminalkommissarie Cato Isaksen och hans polisteam.

Jag tror att jag hade tyckt att den här boken hade varit mycket bättre om jag hade läst dom föregående böckerna. Det var så mycket hänvisningar till tidigare händelser, så jag tror att Unni Lindells böcker vinner på att att läsas i rätt ordning.

Annars så var boken en helt okej, ganska så ordinär, kriminalroman. Rätt så förutsägbar, men lite spännande ändå. Lättläst var den, och storyn var bra.

( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, "Bims Blogg” - http://bim.blogg.se/category/bokrecensioner.html )

Betyg

Börjar historierna sina för Lindell? Inte vet jag, texten flyter men själva storyn är denna gång alldeles för svag och genomskinlig för att väcka läsintresse. Kan ju hoppas att detta är en tillfällig svacka.