Två år efter den livsförändrande pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela har Emma lyckats bryta sig ur ekorrhjulet och lagt det mesta av sitt emellanåt destruktiva beteende bakom sig. När vi möter henne i Sånger i skymningen har hon just lämnat Fårö efter en sommars arbete på Solgården. Att driva ett pensionat var långt jobbigare än hon väntat sig och hon bestämmer sig för att återigen pilgrimsvandra i Spanien, dels för att få en smula lugn och ro, men även för att få rätsida på tankarna kring Olle, den tjugo år äldre läkaren hon är kär i. De har spenderat sommaren ihop, men undvikit det viktigaste samtalsämnet av alla frågan om barn. Pilgrimsvandringen blir inte alls som Emma föreställt sig och en dag får hon ett oväntat samtal hemifrån. Hennes mamma har fått en stroke och ligger på sjukhus med svåra men. Emma lämnar motvilligt Spanien med huvudet fyllt av frågor. Får man vara arg...
Visa mer
Recensioner
2020-10-27
Betyg 
Gillade verkligen de första 1-2 böckerna men det blev tyvärr lite för mycket av det goda, handlingen kändes trött i de sista böckerna.
2018-10-16
Betyg 
Betyg: 3,5 av 5.
Sånger i skymningen är den fjärde boken om Emma. Dom tre tidigare böckerna är Under vintergatans stjärnor, Pensionatet vid världens ände, och Änglarna dansar i gryningen. Länkarna går till mina recensioner av böckerna.
Jag har tyckt mycket om dom tre tidigare böckerna, och jag tyckte lika bra om den här fjärde boken.
Böckerna kan läsas fristående. Men jag tycker nog ändå att man ska läsa serien ifrån början, för att få störst behållning av dom.
Jag vet inte om Camilla Davidsson planerar fler böcker om Emma. Men jag skulle i alla fall läsa mer om henne och hennes liv.
Tycker att den här texten från bokförlagets presentation av boken beskriver den väldigt bra: ”Sånger i skymningen är den fjärde fristående delen om den unga storstadskvinnan Emma och hennes sökande efter kärlek, lycka och meningen med livet. Det är en
bok om sorg, skuld, förlåtelse och revidering av minnen, men även om barnlängtan, att våga ge sig hän och att vara sårbar. Boken är inspirerad av Camilla Davidssons erfarenheter hur det är att förlora en förälder som man har en komplex relation till och svårigheterna i att bilda familj med någon som redan har barn.””
Rekommenderas.
2018-03-20
Betyg 
Ibland vet ni, kan man ha många saker på sitt bord, många recensionsex i kö, barn som skriker och pockar på uppmärksamhet (fy på dem (OBS: ironi!)) och sömnbrist som gör att varje gång man öppnar en bok så slutar det med att man nickar till. Och ibland finns det ändå en bok som man får hem som man (hej och hå vad många man det blev här) verkligen har längtat efter och bara måste läsa trots att den ligger längst ner i kön. Känner ni igen känslan?
Det här är den boken. En sån bok som jag bara var tvungen att läsa på en gång. Jag var tvungen att veta hur det går för Emma, för Emma och Olle och när boken är slut är jag återigen ledsen för att den är just slut och jag inte har möjligheten att veta mer, jag får inte fortsätta följa utvecklingen (så jag hoppas lite på en femte bok)
Jag brukar säga att feelgood som genre är ganska förutsägbart, och det är det väl också men det är viktigt ändå att det finns överraskande element i boken och ett driv framåt. Emma kan väldigt lätt framstå som gnällig och ganska barnslig, men åtminstone jag får en förståelse för henne genom de här böckerna och jag vill henne så väl rakt igenom. Sånger i skymningen har flera överraskande element tycker jag och ändå är persongalleriet inte överdrivet stort. För oss som har läst hela serien är det knappt några nya bekantskaper – förutom de hon möter på sin pilgrimsvandring, men inte heller det är för många. Jag kan dock tänka mig att om man valt att inte läsa de tre tidigare böckerna så blir det kanske någon människa för mycket.
För mig som knappt kommer ihåg vad jag läser, mer än möjligtvis att jag har tyckt om boken i fråga eller inte (ibland lite till såklart), är en sådan här fristående historia bra – för då måste historien på något sätt alltid presenteras, vilket gör att jag minns allt mycket bättre. För någon med bättre minne kan det nog kännas väldigt upprepande, men jag tror inte att det är för mycket återberättande i den här boken.
Språket som sådant är bra, och det känns rimligt för varje person utifrån sin ålder och sin sociala tillhörighet. Jag tycker också om att Davidsson inte är rädd för att ta upp svåra saker i sina feelgood-böcker. Saker måste faktiskt inte vara så glättigt hela tiden, livet är oftast inte glättigt. Många gånger får jag faktiskt stanna upp lite. Kanske ger det inte mig några större aha-upplevelser, men jag får påminnelser om sådant som är viktigt att tänka på och det tackar jag Davidsson, Emma, Carsten och Olle för.
Som serie hänger omslagen ihop bra (i alla fall de utgåvorna jag har) och hela serien kommer definitivt få stå kvar i min bokhylla. Skulle jag fundera över något överhuvudtaget alls stilistiskt på omslaget så är det varför i:et i titeln är kursiverat när inget annat är det – men det är ju egentligen oväsentligt.
2017-12-15
Betyg 
Älskar denna bok om Emma.Väldigt fint skriven bok som berör mig mycket.Tack Camilla för du har lyckats igen.
