Snälla mamma : sluta dricka

"Snälla mamma... sluta dricka". Lappen hittar Britta i garderoben ovanpå en gömd halvtom trelitersbox med vin. Två enkla meningar skrivna av den 15-årige sonen. De träffar allra djupast i hennes inre och ändå kan hon inte sluta dricka. Starkt, gripande och oerhört självutlämnande berättar författaren om hur det är att leva med alkoholen som ständig följeslagare. Hur suget efter alkohol gör att hon alltid väljer flaskan före familj och vänner - trots att hon är medveten om att hon ständigt sviker sina närmaste. Britta Berggren Ericson arbetade många år som journalist på SVT:s Nyhetsredaktion och även som tv-hallåa. I boken medverkar också alkoholläkaren Lars Söderling som förklarar sjukdomen alkoholism och varför det är så svårt att sluta dricka.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Maria Johnson

2011-10-07

Betyg

En bok med ett mycket jobbigt innehåll. Men tyvärr blir den rätt så tjatig, som så många av den här typen av böcker blir. Visst, alkoholism är en sjukdom, men det behöver författaren inte nämna igen, igen och igen. Jag förstår att författaren behöver "skriva ur sig" men många gånger känns det som om hon bara ger en massa borförklaringar till varför hon dricker.

Anna Hallqvist

2009-10-12

Betyg

Jag läste den här boken för att försöka förstå den andra sidan.
Men faktum är att jag blir mest förbannad när jag läser.
Jag vill nog inte förstå, och ibland tycker jag att det är rent skitsnack.

Visst, jag förringar inte Brittas känslor alls...eller hennes verklighet. Men min empati räcker bara till de 4 barn hon satte till världen, tyvärr inte till henne och hennes alldeles egna val.
Det är en bok som gör mig arg!
För jag sitter som sagt på andra sidan - och vill egentligen inte alls veta vad hon skyller sina val på.
En jobbig bok som väcker många tankar.
En bok som får mig att inse att jag alls inte är så empatisk som jag tror, för ärligt Britta - jag skiter i din barndom eller i det som du tycker sig grundar
din alkoholism på.
Jag ser bara dina barn!
Jag känner det de känner,
och sedan tar det stopp för mig.
Jag hoppas att de kunde förlåta dig, jag kan det inte...