Slutet på historien

Greene, Graham

| 1978

Flag from sv

144


Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Zack Simone

2017-03-11

Betyg

Imponerad. Tematiskt och koncentrerat snygg. Kärlekshat i svartsjukedrama med självaste Gud som medaktör.

Magnus Johansson

2016-07-27

Betyg

Sinnrikt berättad historia som rör sig mer på känsloplanet än flera av Greenes andra verk. Ganska komplicerad och enligt mig inte riktigt lika fängslande som böckerna om t.ex. den tredje mannen eller den mänskliga faktorn.

Magnus Johansson

2016-07-27

Betyg

Sinnrikt berättad historia som rör sig mer på känsloplanet än flera av Greenes andra böcker. Ganska komplicerad och enligt mig inte riktigt lika fängslande som böckerna om t.ex. den tredje mannen eller den mänskliga faktorn.

S

Sofia Johnsson

2014-07-26

Betyg

Ett litet mästerverk.

Helena Rasmusson

2012-01-19

Betyg

Stark 3 !

M

Mats Sigfridsson

2011-10-05

Betyg

Det här är första gången jag läser Graham Greene men det lär inte bli den sista. En fantastisk berättare med härlig inlevelse och ett mycket bra språk.

Anna Widerberg

2011-07-12

Betyg

"Arbetet med en berättelse pågår i författarens allra djupaste medvetande dygnets varje sekund så att när orden väl skrivs så är händelseförloppet redan färdigskapat i hjärnans djupaste grottor. Själva det fysiska skrivandet är bara den sista lilla detaljen."

Så beskriver Greenes författande huvudperson Maurice skapandeprocessen. Men han medger också att det krävs en viss frid i författarens sinne. Om han eller hon är utsatt för alltför starka känslomässiga utmaningar så trycks berättelsen undan ifrån hjärnvindlingarna av de starka känslorna och de fantasier som skapas kring dessa.

Maurice drabbas av en förtärande svartsjuka som tränger undan allt annat och både den medvetna och de undermedvetna delen av hans sinne sysselsätts, och förgiftas, av vidriga fantasier där kvinnan han älskar befinner sig i någon annan mans armar. Resultatet blir att romanen som han tvingar sig att fortsätta arbeta med blir fadd och ointressant. Varje mening han skriver måste tvingas fram och det enda han har att luta sig mot är sin erfarenhet och sina yrkesknep. Det blir en roman som publiceras och recensenterna skriver kort och gott att här är en författare som kan sitt yrke.

Skriva är en märklig syssla. Driften att dra sig undan ifrån livet för att skapa och gå in i en fiktiv värld som stundtals blir mer verklig än den värld man lever i är så märklig at det nästan är obegripligt. Varför skriver vi? Varför läser vi?Slutet på historien är en roman om kärlek och svartsjuka men de delar där Greene funderar kring skapandet och driften att skriva är de som stannar hos mig.

M

Mats Dahlström

2009-05-15

Betyg

De författare som varit ständiga följeslagare under hela mitt vuxenläsliv kan räknas på ena handens fingrar. Greene hör till dessa följeslagare. Med jämna mellanrum grips jag av längtan till Greeneland och läser intensivt några romaner, och vid det här laget har jag gått ett par varv runt hans författarskap. Egentligen är jag svag för så gott som samtliga perioder i hans skrivande, från de tidiga noir-deckarna till de sena postkoloniala grubblerierna, men kammarspelet Slutet på Historien samt den sorgsna komedin Vår man i Havanna är nog de jag återvänt till flest gånger.