Slottet

Adbåge, Emma

| 2019

Flag from sv

6


Vi har kammat håret och gjort ett grattiskort. Mamma skrev med guldpenna på. Vi har köpt present också. Ett rött litet slott. Alltså ett leksaksslott. Precis ett sånt som jag har, fast mitt är grönt. Grönt, fult och tråkigt och som jag har tröttnat på! Jag hade mycket hellre haft det röda. Slottet visar hur det känns att tvingas ge bort en present som man mycket hellre hade velat behålla själv. Men också den härliga känslan av att ha något som någon annan vill ha ...Emma AdBåge har perfekt gehör för barns komplexa - och samtidigt direkta - känslor. När hon fångar dessa i text och bild uppstår stor bilderbokskonst!

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

J

Betyg

Lysande, underhållande & träffsäker!

V

Villivonkansbooks

2019-04-16

Betyg

Ur barnets perspektiv får vi följa med på kalas hos Frej. Där en present ges bort men där mottagande barnet inte vill ha den, medans den som gav bort presenten mer än gärna vill ha det lilla slottet i den färgen. Det är en klassiker som jag tror nästan alla föräldrar har upplevt, att det den andra har alltid är roligare. Författaren fångar dessa känslor väldigt bra. Tycker även att barnets lite truliga småsura sätt fångas på pricken! Jag gillar Emmas illustrationer väldigt mycket, där ser alla olika ut och ingen som en perfekt docka. Mamman står med lite mage i bh och hjälper barnet, så skönt att se dessa bilder! Jag har läst boken med sonen en gång och han tyckte den var helt okej men inte mer. Jag tycker den är trevlig men den har inte riktigt ”det” som fångade oss helt. Kanske är det för den passar barnen i målgruppen 3-6 år bättre?!

Barnboksfamiljen .

2019-04-11

Betyg

Barnet i berättelsen ska iväg på Frejs kalas och i paketet ligger ett superfint rött slott. Åh vad hen skulle vilja behålla slottet själv! Barnet har ett eget grönt slott, men det är redan gammalt och tråkigt..

Detta är en eftertänksam berättelse skriven med ett djupt barnperspektiv om hur det kan vara att ge bort något i present som man innerligt önskar att man hade kunnat få behålla själv.
Tror många av oss minns känslan även från våra egna barndomar.
På olika sätt berättar boken om hur ens skräp kan vara en annans skatt. Mot slutet kommer också en twist som sätter igång en snurr på berättelsen och perspektiven ändras.

Detta är en helt okej bok men som inte har fångat varken vuxna eller barn särskilt mycket. Det är ingen ny favoritbok och vi har flera andra böcker av Emma AdBåge vi uppskattar desto mer. I (5,5 år) tycker boken är bra men alla omläsningar har skett på vuxnas initiativ.

Emma AdBåges illustrationsstil känner man tydligt igen och som vanligt är det något som delar familjen. Några uppskattar hennes konstnärliga illustrationer där karaktärerna fångas mitt i prick under vardagliga händelser medans andra i familjen föredrar en annan illustrationsstil. Tycke och smak helt enkelt.