Slaktarpojken

Betyg

Jag såg filmen The Butcher Boy" för cirka 20 år sedan. En i raden av irländska skildringar av mörker och lycka i samma andetag och med de klämkäcka "Foten i kläm? Jajamensan"-dialogerna vi vant oss vid. Det måste finnas irländare som fått nog.

Hur som helst har intrycket av filmen gjort mig ointresserad av Patrick McCabes roman som på svenska heter "Slaktarpojken". Helt missvisande visade det sig. Om boken förlorar läsare på grund av filmen är det sorgligt. Jag hittade nämligen boken i pocket för 1 kr på loppis och tänkte att jag skulle ge den en chans. Det är jag glad för.

Romanen om unge Francis McCabe och hans sorgliga uppväxt är ett litet språkligt mästerverk som skildrar ett fall ner mot helvetet. Som om den unge pojken ramlat i ett snurrande avlopp som bara kan leda i en enda riktning. Hans framtid är inte utstakad för oss då vi lär känna honom, men genom påverkan från arv (modern har psykiska problem och vårdas periodvis på mentalsjukhus) och miljö (moderns sköra personlighet och en försupen far och inga syskon eller andra nära släktingar som kan gripa in) blir katastrofen till slut oundviklig. Det är en mörk roman. Under berättelsen om Francis och kompisen Joe och den nya (i Francis ögon) snobbiga familjen löper ett intensivt och gränslöst vansinne.

Sakta men säkert förstår vi hur illa ställt det är med Francis. Det är han som berättar och skickligt låter McCabe Francis prata fram sin sjukdom. Vi förstår av hans långa förvirrade inre monologer att det förvärras. Jag har nog inte läst en konsekventare helvetesvandring. Jag dras med neråt och allt slutar med en svart punkt där Francis instängd på ett mentalsjukhus finner en like och de sätter igång och hackar tillsammans i en frusen vattenpöl med pinnar. Det är mörkt och man ryser.

Filmen slutar med en fånig kompromiss där Francis (samma skådespelare som hans far fast med rödfärgat hår) släpps ut och beter sig som en irländsk Forrest Gump. Gångstilen, kläderna och den lilla vita blomman visar en kille som haft en del problem, som har stukats av livet men nu är en reformerad och ofarlig man som påminner om Ricky Gervais Derek. Läs romanen. Den är fantastisk. Mörk och konsekvent (den enda roman på samma tema som jag kommer på är Ruth Rendells "Och stenarna ska ropa") och en subjektiv desperat berättelse om vägen in i mörkret.

Betyg

Andra gången jag läser denna bok. Känner mig lite kluvet inställd till den. Den är både bra och hemsk.