
Timanställd på hotell. Jobba tills man spyr och kastas ut när man inte behövs längre. Enda semestern man kan få är en utflykt till Slottsskogen med mobilen på så att jobbet kan nå en. Lägenhet i andra hand, men hon som hyr ut den vill ha tillbaka den omedelbart. Och de lyckade föräldrarna med sina fasta jobb reser till Paris och river ens gamla rum i villan för att få större vardagsrum. Tjugotvååriga Martinas valmöjligheter är lätt räknade. Så när hon träffar sin gamla kompis Tessan, som erbjuder henne ett boende på en herrgård i närheten säger hon inte nej. Tessan har inte heller haft mycket att välja på. Det visar sig att hon är anställd av en gammal dam som husa. Husa på fyrtiotalet. Det är...
Visa mer
Recensioner
2015-01-31
Betyg
Gillar ju annars hennes böcker så in i bomben. Hade höga förväntningar.Men hur slutade den ? ja, en stark 3.a kan den väl få iaf.
2014-12-04
Betyg
Ja den här boken är inte värd att läsa. Om yngre som bor hos en virrig dam på en herrgård. Händer lite småsaker men inget som griper tag. Släng!
Som ett kuriosum vet Marie H inte varför det plingar vid radbyarna på en skrivmaskin. Hon tror att det är som påminnelse att byta. Synd att inte heller lektören visste...
Betyg
Marie Hermanson har en unik förmåga fånga läsaren, samt bygga upp spänning och förväntan med små detaljer, inga blodiga beskrivningar, inte en massa mord som staplas på hög, inga ledtrådar för att hitta mördaren. Författaren beskriver en vardag som är nog så skrämmande som den värsta thriller. Jag rekommenderar dig varmt att läsa både den här boken och övriga böcker som författaren har skrivit.
Berättelsen börjar med Martina som är trött på att vara timanställd, att vara ung och inte ha någon förutsättning till att få ett bättre liv. När hon blir av med sitt andrahandskontrakt beger hon sig hem till föräldrarna för att bo i sitt gamla flickrum. Men det finns inte längre, föräldrarna har byggt om, slagit ut väggen och gjort ett enda stort rum av allt. Uppgiven beger sig Martina iväg och stöter då på sin gamla barndomsvän Tessan, som tar med henne till sitt arbete.
Tessan arbetar åt en gammal dam som är fast i det förflutna och tror att det är krigsåren. Därför måste de båda ungdomarna byta om till 40-talskläder innan de går in till damen. Tessan är husa hos den gamla damen, som snabbt anställer Martina som sin sekreterare.
Allt är frid och fröjd tills en bil kraschar i närheten och Martina och Tessan tar in den skadade unga kvinnan i huset...
Betyg
Marie Hermanson har en unik förmåga fånga läsaren, samt bygga upp spänning och förväntan med små detaljer, inga blodiga beskrivningar, inte en massa mord som staplas på hög, inga ledtrådar för att hitta mördaren. Författaren beskriver en vardag som är nog så skrämmande som den värsta thriller. Jag rekommenderar dig varmt att läsa både den här boken och övriga böcker som författaren har skrivit.
Berättelsen börjar med Martina som är trött på att vara timanställd, att vara ung och inte ha någon förutsättning till att få ett bättre liv. När hon blir av med sitt andrahandskontrakt beger hon sig hem till föräldrarna för att bo i sitt gamla flickrum. Men det finns inte längre, föräldrarna har byggt om, slagit ut väggen och gjort ett enda stort rum av allt. Uppgiven beger sig Martina iväg och stöter då på sin gamla barndomsvän Tessan, som tar med henne till sitt arbete.
Tessan arbetar åt en gammal dam som är fast i det förflutna och tror att det är krigsåren. Därför måste de båda ungdomarna byta om till 40-talskläder innan de går in till damen. Tessan är husa hos den gamla damen, som snabbt anställer Martina som sin sekreterare.
Allt är frid och fröjd tills en bil kraschar i närheten och Martina och Tessan tar in den skadade unga kvinnan i huset...
Betyg
Detta är min tredje bok jag läst av Marie Hermanson, Svampkungens son gillade jag jättemycket. Hon skriver ofta om lite udda människor. I denna bok är det en gammal dam som stannat kvar i 40-talet, både mentalt och klädmässigt. Det var en underbar liten berättelse med många speciella och intressanta personer. Lättlyssnad och en bra uppläsare.
Betyg
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om Marie Hermansons senaste roman, Skymningslandet. Kerstin Andersson läser bra och boken är helt okej. Den börjar riktigt bra och är småspännande från och till, men som vanligt med Hermansons böcker så tycker jag att den spårar ur och tappar av handling efter ungefär halva boken. Dessutom tycker jag nästan att det känns mer som tonårsroman än vuxenlitteratur!
Betyg
Betyg: 4,5 av 5.
Det här är Marie Hermansons elfte bok, och jag har läst alla hennes tio tidigare böcker. Jag har tyckt väldigt mycket om dom alla, och här är en länk till min recension av hennes tionde bok, ?Himmelsdalen?.
Jag tycker att Marie Hermanson har ett helt eget sätt att skriva på. Hennes böcker känns ofta lite mystiska, och ofta är det också lite övernaturligt i dom.
I den här boken, ?Skymningslandet?, så är det väl i och för sig inget övernaturligt. Men den är ändå ingen ?vanlig? roman, utan den har det där ?lilla extra?.
Boken är spännande, annorlunda, välskriven, lättläst, och mycket, mycket bra.
Rekommenderar absolut boken, precis som alla hennes tidigare böcker.