
Vinnare av Svenska deckarakademins debutantpris 2007 En kort stund funderade pojken på att vända om , gå tillbaka över ängen och klättra över muren igen. Han hade ingen klocka och exakta tider betydde ingenting för honom, men himlen ovanför hans huvud var mörkgrå nu och luften omkring honom hade kallnat ännu mer. Han visste att dagen började ta slut och att natten snart skulle komma. Han skulle bara gå en liten bit till över den mjuka marken. Han visste ju var han var; stugan där hans mormor låg och sov fanns bakom honom, även om han inte längre kunde se den. Han fortsatte framåt över den platta marken, fram mot den suddiga väggen av dimma som gick att se men inte att fånga; som på ett magiskt sätt hela tiden förflyttade sig en bit bortåt,...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Överraskande slut efter en lång labyrint av olika teorier och resonemang. Väl långdraget emellanåt. Men spännande och vemodigt. Gillade tillbakablickarna väldigt mycket där en karaktär går från monster till att bli mycket mer mångfacetterad. Likaså gillar jag miljön och stämningen i boken. Det är vemodigt.
Tyckte mycket om att huvudpersonerna var en åldring och hans alkoholiserade medelålders dotter. Men trots det blev jag inte förtjust i någon av huvudpersonerna. Gubben irriterade mig mest med sin hemlighetsfullhet, men samtidigt var han en väldigt välskriven karaktär.
Trots alla bra saker med boken var det något som gjorde att jag aldrig sögs in på riktigt och började känna med karaktärerna.
2017-10-27
Betyg
Jag gillar verkligen den här boken. Det är befriande med en deckare som inte har en försupen polis i huvudrollen. Johan Theorin har dessutom ett sparsmakat språk som är helt synkat med Ölands karga natur. Toppenbok!
2017-03-29
Betyg
Johan Theorin är en bra deckarförfattare även om det inte händer så mycket. Persongalleriet är starkt. Det är mer ett relationsdrama än deckare men det är bra.
Betyg
Han sålde in romanen så bra i sitt sommarprat, men tyvärr blev jag besviken när jag läste den. Okej, men långdragen, så pass långdragen. Synd, för Theorin och jag tycks ha samma kärleksintressen - dvs spökerier och mysterier. Jag kommer läsa mer av honom pga detta, han ska få fler chanser.
2015-07-28
Betyg
Åh jag älskar miljöbeskrivningarna och den subtila spänningen i den här boken. Läs omgående.
2013-01-15
Betyg
Härliga bilder från Öland. Man måste ha bott där för att
helt kunna uppskatta miljöbeskrivningarna.
2012-09-16
Betyg
Spännande underhållning, svår att förutse.
1973 försvinner en pojke spårlöst på Öland. 20 år senare får pojkens morfar ett paket på posten, innehållande en sko som pojken hade på sig dagen då han försvann. Pojkens mor som aldrig kommit över förlusten åker till sin far på Öland för att igen försöka reda ut vad son hände den dagen.
Hennes far vet mer en han berättar och ett namn "Nils Kant" dyker ständigt upp. Problemet är att Kant varit föd länge innan pojken försvann. Hon och hennes far måste gå tillbaka till 50-talet för att reda ut vad dom hände den dagen sonen försvann.
En bok som jag varmt rekommenderar .
Betyg
En "landsbygdsseg" berättelse där realtidsdelen varvas kapitelvis med den parallellt berättade historiska delen. Normalt sätt en berättarteknik som jag har väldiga problem att ta till mig, dock inte i det här fallet. Jag kan inte slita mig ifrån boken och nästintill sträckläser den. Theorin är något av en svensk Peter Robinson som med enkel och säker prosa guidar läsaren igenom sina väl genomtänkta och mycket spännande berättelser. Ännu en gång imponerar Theorin och framstår allt mer som en författare tillhörande det svenska elitskiktet.
2011-12-07
Betyg
En fantastisk bok från första till sista sidan.Både språk och karaktärerna var så levande och gjorde historien.
Betyg
[...]När jag sen tog tag och började läsa om denna bok igen så var det under min lästorka och förvånades därför när jag snabbt kom in i den och läste ca 60 sidor på ett naffs, underbart! Dock höll det inte i sig helt och emellan åt tyckte jag den var lite seg och skummade därför då och då för att komma vidare. Men ville ändå fortsätta läsa och ville veta hur allt slutade, den hade ändå något som höll mig kvar trots sina seg bitar. [....]
Läs hela min recension på min blogg:
http://schitzo-cookie.blogspot.com/2011/11/skumtimmen-av-johan-theorin.html
Betyg
Även i den här boken har vi två olika berättare, den ena berättelsen sker i nutid och skrivs i imperfekt. Den andra berättelsen är då följaktligen dåtid och den berättas i presens. Jag har aldrig funderat på det här, men nu känns det ju lite som att det är ett vanligt berättargrepp. Jag har ett lite tudelat förhållande till böcker som har två berättelser, men jag tror att det är mest positivt. Om det görs på ett bra sätt. Som i Skumtimmen.
Jag, som aldrig brukar gilla miljöbeskrivningar, blev riktigt sugen på att åka till Öland, Visserligen har jag varit där tidigare och till och med åkt runt hela ön, men jag tror jag skulle titta med andra ögon nu, på ett bra sätt. Ödsligheten fullkomligt hoppade ur boken och slog mig i huvudet. Det gjorde han bra, Theorin.
Persongalleriet var precis lagom stort, det går alltså att skriva en bra historia utan att blanda in mer än ett 20-tal människor. Utan att för den skulle göra den skyldige för tydlig. Även om jag var den på spåren, men tyckte att det skulle bli ett för jobbigt slut. Det gjorde han också bra, Theorin.
Tempot var långsamt. För det mesta passade det historien, men ett tag i mitten tyckte jag att allt bara gick i stå. Jag kom inte framåt alls, allting bara stod och stampade, men det satte lite mer fart igen efter ett tag.
Slutet ja, det blev så där jobbigt som jag inte ville tro. Ett extra plus för att det var, trots allt, lite oväntat i en bokvärld full av lyckliga och tillrättalagda slut.
Något som gjorde mig lite förvirrad var att jag inte visste när "nu" var. Jag fick för mig att jag i början av boken läste tidigt 90-tal, men det kunde jag inte hitta igen när jag letade (i eftertexten står det mitten av 90-talet). För mig är det viktigt att det anges tydligt när "nu" är, om det inte är riktig nutid, vilket betyder när boken skrevs, runt 2007-2008 i detta fall. Ingenting stämde för mig vad gäller priser och användnig av mobiltelefoner. Det var lite störande, men överkomligt.
Jag har tidigare läst Nattfåk av Johan Theorin f.bl (före blogg) och den gillade jag så mycket att den fick en fyra i betyg. I Skumtimmen saknar jag det som skrämde mig i Nattfåk. Inget spökligt, rysligt eller mystiskt. Bara en sörjande mamma, hennes gamle far och en försvunnen pojke. Inte så bara kanske, boken var bra, men den var lite för "lagom".
Boktipset estimerade betyg var 4.6, jag ger den 3.0.