Ragnar är glad för att det är långt till natten. Han håller upp sin penna mot solen som skrattar. När han vänder sig om ser han sin skugga. Skuggan skrattar inte för den har ingen mun. Ragnar gör en fågelskugga, men då kommer en kattskugga som kanske tänker äta upp den. Han flaxar med armarna så fågeln flyger iväg. Sedan följer han efter den in i en skuggskog. Det blir en spöklik vandring med pennan som skydd och hjälp. En finstämd mysrysare om ett barn som tar makten över drömvärlden och bemästrar kusligheterna med sin fantasi.
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
