Etiopien, 1935. Med hotet om Mussolinis styrkors antågande hängande över dalen försöker Hirut, som nyligen förlorat sina föräldrar, anpassa sig till livet som barnflicka hos Kidane, som är officer i kejsar Haile Selassies armé. Han är i full färd med att mobilisera sina starkaste män inför italienarnas invasion. Men när de dåligt utrustade och illa tränade etiopiska styrkorna förlorar slag efter slag och kejsaren till slut går i exil, så är det Hirut som har en plan för hur folket ska hålla hoppet vid liv. Hon klär ut en jordbruksarbetare till Selassie för att hålla kampen vid liv, och blir sedan själv den falske kejsarens vakt, vilket inspirerar andra kvinnor att ansluta till kampen mot fascismen. Kriget är inte över. Skuggkungen kastar ljus på de kvinnliga soldater som skrivits ut ur den afrikanska och europeiska historien och blåser liv i en rad oförglömliga karaktärer på båda...
Visa mer
Recensioner
2023-02-07
Betyg 
Skuggkungen av Maaza Mengiste är paradoxalt nog en sinnligt vacker skildring av ett krig och dess bakgrund. Av känslor som lagras, byggs upp och skapar förutsättningar för konflikter. Den återhållsamma berättarstilen låter mig som läsare skapa bilder av fasor som är större än vad som kan uttryckas i ord. Det är en drabbande skildring berättad ur kvinnornas och flickornas perspektiv.
Hirut blir föräldralös och tjänare. Med sig har hon geväret hennes far lärde henne att använda och en känsla av förlust så stark att den ringlar ihop sig till bitterhet. Det är meningen att vissa människor ska äga saker. Andra ska bara hålla ordning på dem. Hirut har gått från att vara den ena till att bli den andra sorten.
Hon lever i ett samhälle som är en intrikat väv av ojämlikhet och maktobalans. Här finns lager på lager av svek, olyckor och brustna förhoppningar, både för individen och för nationen. Det är en plats med begränsade möjligheter och gränslösa faror. Men modet finns också.
Sorgen och hatet kan skapa en soldat även av den som har fostrats till att bli en foglig maka och mor. Även om mannen vill att hon ska underordna sig honom precis som slaven är underordnad henne. För 1935 var Etiopien fortfarande ett slavsamhälle.
För en slav som dessutom är kvinna finns inte någon plats som är en flykt, som inte kan utnyttjas och solkas ner. Men man gör uppror på de sätt man kan, om det så bara handlar om att uttala ett namn fel.
Kriget blir ett utlopp för kvinnorna, slavarna. Ett sätt att ta sitt öde i egna händer, att inte enbart vara hustru eller syster eller mor. Ett sätt att bli mer än detta. Men man måste kämpa även mot männen i de egna leden. Det är ett krig där slagfältet är ens egen kropp.
Dit kommer Ettore för att med sin kamera fånga det som inte kan sägas, för att bli en vidrighetsarkivarie. Även för honom finns fienden även i de egna leden. Även han blir jagad för vad han är född till. I landet där han och Hirut delat sina hemligheter blir han därför kvar. Men det som pressats in i minnet stannar i kroppen för alltid och gör ett möte omöjligt.
