På ett fält intill det som ska bli en ny motorväg pågår en arkeologisk utgrävning. Man tror att en äldre boplats har funnits där. Sommarsolen lyser på kvinnorna och männen som skjutsas dit varje dag för att göra det arkeologiska grovjobbet. En kvinna blir lämnad av sin man som gifter om sig med en ny kvinna i samma samhälle. På förskolan där kvinnan arbetar frågar man hur hon mår, om hon är redo för att arbeta efter uppbrottet. Hon intygar att hon mår utmärkt. På ett äldreboende hasar gamla människor omkring i korridorerna. Ett kvinnligt vårdbiträde försöker upprätthålla rutinerna. Om Magnus Dahlströms förra bok, Spådom, skildrade några män i positioner där yrkesrollen gav dem möjlighet att styra andra människors livsöden så kan Sken sägas vara ett givet komplement. Med oefterhärmlig precision fångar Dahlström tre kvinnor som utmanar strukturerna i de miljöer där de befinner...
Visa mer
Recensioner
2016-12-20
Betyg 
Tre kvinnor i tre berättelser. Oerhört skarpa iakttagelser av vardagsförtryck men också av helt vanliga alldagliga händelser. det finns inte ett överflödigt ord i boken. Skriven på en säregen prosa. En nyupptäckt författare för mig som jag kommer att läsa mycket mer utav.
2015-09-24
Betyg 
Magnus Dahlström är en unik författare. Utforskar språkspel, mellanrummen i språket, hur vi genom språket skapar varandra. Utanförskap, innanförskap. Makt. Magiskt bra. Och så skrämmande, i sin lågmäldhet.
2012-10-14
Betyg 
Tre berättelser men bara den sista tar tag i mig. Jag saknar dramatik i texterna, de lunkar bara på. Varv på varv. Men jag måste läsa något annat av författaren, jag kanske missförstår. Eller bara inte förstår.
2012-09-02
Betyg
En av förra årets bästa romaner var Magnus Dahlströms Spådom, som handlade om tre män i offentliga yrken. Den nya romanen Sken har samma upplägg i tre delar med kvinnliga huvudpersoner. De är namnlösa och har underordnade roller, inte maktpositioner som männen i Spådom.
På arbetsplatsen i den inledande delen handlar det om att söka efter spår av det förflutna. En arkeologstuderande deltar vid en utgrävning i samband med ett vägbygge för att kartlägga en forntida boplats. Hon arbetar ensam och har en avvikande uppfattning om var de ska gräva, något som möter motstånd hos arbetskamraterna, som på ett subtilt sätt utesluter henne. I de andra berättelserna arbetar kvinnorna med omvårdnad, arbeten som omgärdas av en mängd rutiner för att förhindra att något går snett. Först möter vi en barnskötare som återupptar sitt arbete på förskolan efter en traumatisk skilsmässa. Hon verkar inte vara välkommen tillbaka till sin arbetsplats när hon avslutar sjukskrivningen i förtid. Efter flera incidenter, bl. a där hon låter fel morfar hämtar fel barnbarn, ifrågasätter arbetskamraterna om hon verkligen ska arbeta. Den tredje delen skildrar ett vårdbiträdes arbete på ett äldreboende. De äldre är förvirrade och svarar knappt på de ledande frågor som ställs till dem. Arbetsuppgifterna utförs noggrant av det nyanställda vårdbiträdet, som förgäves uppmärksammar sköterskan på misstänkt smitta, skriver en avvikelse, men rapporten rivs eller lämnas utan åtgärd av arbetsledningen.
Laddningen finns i Dahlströms kliniskt rena språk. Känslorna är bortskalade, det är neutrala iakttagelser som skulle kunna ha hämtats från journaldokumentation. Den sparsmakade faktabeskrivningen blir en kontrast till arbetsuppgifter som kräver inlevelse, engagemang och känslomässighet. Jag provoceras av den vanmakt, kontaktlöshet och konflikträdsla som finns i arbetsmiljön. På ytan, i det som uttalas, finns vänlighet mellan de överordnade och kvinnorna, men de blir alla baktalade och ifrågasatta på ett obehagligt sätt. Det outtalade skapar många frågetecken och en underliggande hotfullhet, men den har inte samma nerv som den förra boken.
2012-09-02
Betyg
Inte lika bra som Spådom, men ytterst läsvärd om tre kvinnors arbetssituation.
2012-08-21
Betyg
Uppdelad i tre avdelningar, om tre oidentifierbara kvinnor i olika yrken. Bitvis är det outtalade, tomrummen mellan orden, så målande att jag ser allt framför mig och anar ännu mer. Obehagligt, stannar kvar som en tanke, mycket bra. Dessa få tillfällen räcker dock inte för 236 sidor, det blir en 2:a och jag ångrar att jag köpte denna bok.
2012-08-05
Betyg 
Det som var så fascinerande subtilt och illavarslande i mäktiga "Spådom" är lite för subtilt denna gång. Eller så är det jag som har läst slarvigt.
Det handlar fortfarande om misstag och misstro - tre kvinnor denna gång. Första delen är riktigt seg, andra funkar, tredje delen är grymt bra.
Undrar om romanen har något gemensamt med pjäsen "Sken" från 1998?
