Skattjakten i Mundu Onak

Betyg

Ibland är inte skatten det man tror är en skatt. Grisen vill ha sin evighetspotatis och hunden vill ha para som är pengar. De upptäcker att deras vänskap är det som är en skatt.
Boken är rolig, man kan inte rita en skattkarta och så finns det en skatt där. I alla fall inte om man inte grävt ner skatten själv. Det var svårt att läsa lejonets namn så vi döpte om honom. Han fick heta Malfe när vi läste. Jag tror att författarna tycker att det är ok. Min favorit karaktär är grisen. Han var rolig och såg rolig ut. Fina illustrationer.

Betyg

I boken får vi från början möta lejonet Mfalme som är kung på den lilla ön Mundu onak. Mfalme som är ett eftertänksamt lejon går igenom en smärre existensiell kris med funderingar på vad livet egentligen ska innehålla och vad syftet med hans regentskap faktiskt är. Nu består hans vardag mest av att bli uppassad av aporna.
En dag ser Mfalme en båt komma guppande på havet mot ön. Det visar sig att grisen Glenn har kommit för att hitta en skatt som finns på ön. Hans förhoppning är att hans bror ska komma att tycka om honom mer. Bara han hittar skatten!
Snart får de även sällskap av den gatusmarta hunden Samira som också letar efter en annan skatt med massor av para (pengar får vi lära oss).

Jag högläste boken för mina två äldsta barn A (9 år) och I (5,5 år). Efter halva boken tröttnade A och ville läsa en annan bok själv istället. Trots att han faktiskt suttit blickstilla och varit helt fokuserad på berättelsen innan. Men något fick honom att tappa intresse.
Min I (5,5 år) fastnade totalt och vi läste boken pärm till pärm. När vi avslutade läsningen så kraschade hon gråtandes i sängen och beklagade sig över öronvärk. Hon hade alltså insjuknat i öroninflammation och hade det riktigt jobbigt. Trots det hade boken trollbundit henne till den graden att hon orkade bita ihop och ville lyssna. Jag som förälder insåg alltså detta i efterhand men jag tyckte ändå det illustrerade fint hur mycket hon faktiskt uppskattade berättelsen. När hon koncentrerat lyssnade istället för att beklaga sig över något som gjorde ondare och ondare. Såklart får man beklaga sig, vill mest visa på bokens sätt att fånga henne.

En sak jag som vuxen uppskattar är att Eva & Jali Madi Susso verkligen lyckas skapa unika karaktärer. De har olika personligheter och talar på olika vis.
Som högläsare börjar man nästan automatiskt att läsa inlevelsefullt med föreställda röster. Det går inte att låta bli!
Enligt oss passar denna bok suveränt som högläsning. Med korta kapitel och fantastiska illustrationer tror jag att boken passar fint för t.ex förskoleklass och de äldsta barnen i förskolan. Berättelsen bjuder även in till samtal.
Något annat jag uppskattar är att författarna låter motsatsförhållanden få komma samman på ett finstämt sätt. Ett exempel är meningen: ”Vacker och mäktig, men svag som en fluga.”. Boken är helt enkelt härlig att högläsa.

Illustrationerna av Katsiaryna Dubovik är fantastiska och bryter även mot stilen vi traditionellt ser som illustrationer i en kapitelbok. Det är något som förhöjer läsupplevelsen och ger såväl vuxen som barn en högkvalitativ konstupplevelse samtidigt som illustrationerna levandegör texten.

Mot slutet inser djuren att allt som de från början strävade efter allra mest (rikedom och godkännande från sin inte helt snälla bror), det visar sig i slutändan inte vara lika viktigt som det som de gemensamt finner i slutet.
En fin berättelse om vänskap och att ställa upp för varandra.