Ska vi leka mamma, mamma, barn?

Betyg

Det här är en saga som verkligen ligger i tiden med ett relevant ämne. Det är en bok som kan vara en ingång att diskutera normer med barn och hur olika familjer kan se ut. Tillsammans med de charmiga illustrationerna i lite annorlunda stil är de en tänkvärd bok.

Betyg

Jag har tillsammans med en barngrupp på förskolan läst Ska vi leka mamma, mamma, barn? Ska vi leka mamma, mamma, barn? är skriven av Lisa Kärmander och illustrerad av Ksenia Spirina, boken är utgiven på Idus förlag 2018. Alice är fem år och bor tillsammans med sina mammor och hunden Bobby. En dag när hennes kompisar Freja och Liam hälsar på bygger de en koja av filtar i vardagsrummet. I kojan leker de Mamma, pappa, barn och har jätteroligt tills Bobby som agerar lillebror i leken drar ner filtarna och kojan förstörs. Liam undrar om Alice inte har någon trädkoja i trädgården istället? Liam och Frejas pappa har byggt en jättefin trädkoja hemma hos dem som deras superstarka pappa har byggt. Men Alice har ingen trädkoja och ingen pappa som är superstark… Ska vi leka mamma, mamma, barn? är en fin bok med viktiga budskap som att familjer kan se olika ut och att kvinnor kan. Det är en bra historia som är lätt för barn att känna igen sig i och språket flyter bra. Illustrationerna är charmiga och fina i en lite annorlunda stil. Barnen jag läste för tycker att boken är bra och att bilderna är fina. De skrattade gott åt när hunden Bobby fick vara lillebror. När vi hade läst färdigt pratade vi om olika familjekonstellationer och hur deras familjer ser ut. När jag läste till lärare och förskollärare skrev jag och en kompis vårt examensarbete om hur olika familjekonstellationer representeras i barnlitteraturen. Den här boken hade jag gärna skrivit om i uppsatsen om den hade funnits då. Boken riktar sig till ålderskategorin 3-6 år, de barn jag läste för är 4-6 år och de uppskattade boken mycket.

Betyg

Vi har läst ”Ska vi leka mamma, mamma, barn? Om Alice som har två mammor och blir ledsen när kompisarna bara vill leka mamma, pappa, barn och dessutom ställer frågor om varför Alice inte har någon pappa. Efter ett prat med mamma Vera känns det bättre. Familjer kan se väldigt olika ut och huvudsaken är att man har det bra i familjen. Dessutom får Alice kompisarna att leka mamma, mamma, barn. Det behövs fler barnböcker med olika typer av familjer och där de bara får vara utan någon förklaring alls. Sådana normbrytande böcker tänker jag är bäst. Fast jag tror att det även behövs böcker som denna som tar upp att det kan vara tufft att förhålla sig till normen för hur en familj ska se ut. Både för den som har en familj som bryter mot normen och för de som tillhör normen. Ett sätt att öka förståelsen för att alla kan vara med och bredda normerna, alla kan göra skillnad genom att tänka på hur vi pratar, vilka frågor vi ställer, vilka ord vi använder osv. Alla kan göra samhället mer inkluderande. Bilderbok för barn 3-6 år. Illustrationerna tänker jag passar framförallt yngre barn, men berättelsen kan funka något år över 6 år. Finns att köpa på idusforlag.se, Adlibris, Bokus med flera.

Betyg

Även om jag som vuxen tycker att det här är en viktig och normbrytande bok som visar på hur viktigt det är hur vi uttrycker oss och hur vi leker, tyckte inte min son något särskilt om den här boken. Han lyssnade genom den och så, men för honom är det lite för lite spännande som händer för att han ska fastna ordentligt. Vi ska absolut fortsätta läsa den och prata om den, för jag som vuxen tycker som sagt att den är viktig. Att visa att familjer kan se ut på många olika sätt, att vissa färdigheter och kunskaper inte finns bara för att man har föds med ett visst kön och att lekar inte alltid måste lekas på samma gamla vanliga sätt. Också toppen att det är en tjej i huvudrollen och mammor som kan typiska ”manssaker”. Jag gillar också Alice sätt att lösa olika problem som uppkommer längs vägen.

Bilderna är jättesöta och glada med klara färger som passar till både stilen och berättelsen.

Betyg

Charmig, tänkvärd & fint illustrerad!

Betyg

I boken möter vi Alice som bor tillsammans med sina två mammor.
När två kompisar kommer på besök så vill de leka ”Mamma, Pappa, Barn” och när de får höra att Alice inte har någon pappa tycker de väldigt synd om Alice. Deras pappa har faktiskt byggt en trädkoja till dem.
Alice blir ledsen men när hon pratar med sin ena mamma förklarar denne att familjer kan se ut på många olika sätt. Alla varianter är okej - det viktigaste är att familjen mår bra.
Boken avslutas med att mammorna bygger en trädkoja till Alice och när kompisarna kommer på besök igen vill Alice leka ”Mamma,mamma, barn”.

Bokens illustrationer är färgglada och glädjesprudlande. I (5 år) tyckte särskilt mycket om detaljen med trädkojan i boken.

Denna bok väcker lite blandade känslor hos mig. Boken kan vara en ingång att diskutera normer med barn och hur olika familjer kan se ut. Men min känsla är att man isåfall måste tänka igenom hur man talar kring det för att inte förstärka heteronormen, detta goda tankar till trots.

För mig känns det sådär när barnets kompisar blir förvånade att Alice inte har en mamma och en pappa och verkar tycka att det är konstigt att hon istället har två mammor, för att sen tycka synd om henne för detta. Efterföljande berättelse i boken följer förvisso upp detta med väldigt fina diskussioner och bra avslut på boken. Överlag tror jag på barnböcker där en mångfald av olika familjekonstellationer finns representerade och det inte framställs som något konstigt. Böcker där normer breddas och variationen avbildas för vad den är - fullständigt normal.
Boken kommer nära ett toleransperspektiv och riskerar att istället förstärka normen som samkönade föräldrar som avvikande.

Vill man använda boken som ett medel att diskutera normer och olika sorters familjekonstellationer tänker jag att det är viktigt att komplettera med fler barnböcker där regnbågsbarns tillvaro inte avbildas som problematisk ur detta perspektiv. Som tur var har det kommit många sådana barnböcker de senaste åren. Man kan även som vuxen komplettera med att själv kommentera boken att ”Oj vilken konstig sak att säga.” när barnen kommenterar Alice’s familjekonstellation. Överlag tänker jag att det är viktigt att ha en bra balans, för att boken just ska leda till det som författaren tänker istället för tvärtom.