Kejsar Marcus Aurelius Självbetraktelser är ett av filosofihistoriens märkligaste verk. Boken återger kejsarens egna resonerande tankar om hur han bäst skall leva ett filosofiskt liv. Under antiken var filosofi inte ett lika teoretiskt ämne som idag, utan främst inriktat på praktisk levnadskonst. Självbetraktelser kan därför ses som en serie övningar i att tygla sina begär samt behålla kontrollen över tanke, omdöme och handlingar. Ellen Westers klassiska översättning har i denna utgåva försetts med rikligt med noter som söker förklara sammanhang och historiska sakförhållanden. Varför texten fortfarande är relevant beskrivs kanske bäst av följande epigram från senantik eller tidig medeltid: Om du vill övervinna sorg och smärta, öppna då denna bok och läs den och läs den igen, det är välsignade blad, varigenom du snart skall se, det förgångna, det rådande, och de dagar som...
Visa mer
Recensioner
2013-11-05
Betyg 
Plus för genuiniteten, minus för genuinitetens inverkan på språkets konstfärdighet.
2013-09-10
Betyg
Fascinerande bok då Aurelius ord har så otroligt många år på nacken men samtidigt kan appliceras på vår nutid. Men det är just av ovanstående anledning jag kan tycka att hans tankar tillskrivits högre grad av banbrytande än vad de egentligen är. Är det dock så att det är med anledning av Aurelius som jag redan tidigare känner igen dessa synsätt och han därför står som ursprunglig upphovsman? Kanske! Och om så är fallet är det än mer fascinerande.
Den största insikten som lämnar mig efter att ha läst boken är dock att människor för hundratals år sedan är inte alls olika oss i vår nutid och samma problem, känslor och tankar har vi gemensamt.
2011-07-23
Betyg
En stor dos stoisk filosofi uppblandad med stark tro på gudomens/allnaturens förnuft och visdom. De elva böckerna är väldigt upprepande, men personligen tycker jag att "tjatet" gjorde att Aurelius trossatser satte sig bättre i minnet och blev mer medvetandegjorda - även då jag inte läste boken. En typ av hjärntvätt, kanske. (Orkar du inte läsa hela boken - eller finner du den för repetitiv - är mitt tips att fokusera på den elfte boken. Där sammanfattas i mångt och mycket hela verkets huvudtankar.)
