År 1891 dränker Kristina Andersson sina två sovande barn. Sedan ror hon hem. Straffet blir att tillbringa större delen av sitt återstående liv på mentalsjukhuset på Själö i det yttersta finska havsbandet. Fyrtio år senare är den femtonåriga Ellinor indragen i en vansinneskarusell som övergått i kidnappning och flykt undan rättvisan. När hon fångats in placeras hon på Själö, där tiden tycks ha stått stilla. Sjuksystern Sigrid blir länken mellan den åldrande Kristina och den unga Elli, det gamla och det nya - samtidigt som krigets orosmoln svävar över Europa. Johanna Holmströms bildrika och drabbande roman bygger på verkliga händelser och är en berättelse om moderskap och priset som tre kvinnor betalar för sin svaghet, längtan, kärlek, sorg och vänskap.
Visa mer
Recensioner
2020-12-02
Betyg 
En berättelse som med ett otroligt vackert språk sakligt konstaterar att så här var det. Det här hände. Men det finns så mycket empati i berättelsen, så mycket förståelse för hur det kan vara att vara människa. Och den där sakligheten gör att jag tänker så mycket mer själv, den ger läsaren tolkningsföreträde och låter mig leva mig in i de olika karaktärernas tankar och känslor. Den ger så mycket mer, den ger ett därför hände det, ett orsakssamband som förklarar det oförklarliga.
Miljöbeskrivningarna målar upp ett naturskönt landskap fyllt av surrande insekter och härliga dofter, men också en tillvaro som är knapp och torftig intill outhärdlighet.
Det handlar om så ofattbart svåra upplevelser och handlingar och väcker så många tankar om ondska, godhet, livet och människorna.
För mig gör det bästa böckerna att jag försvinner in i miljöerna, gör att jag känner det personerna i boken känner. Och den här boken får mig att känna så mycket. Den kommer jag tänka på länge.
2019-01-01
Betyg 
Visst är den intressant denna bok som tar upp 3 kvinnor som på olika sätt hamnar på ön. Medan jag läste kom jag på mig själv med att tänka på de som var intagna på mentalsjukhus under denna period, hur lite kunskap jag besitter i hur de hade det. Under skoltiden handlade det främst om att man skulle få veta hur det var i Sverige, men de funktionsnedsatta eller de människor som helt enkelt inte levde som samhället önskade ägnade man inte någon tanke. Boken är på så sätt viktig, den tar upp människor som glömts bort. Speciellt viktigt att boken tar upp hur kvinnor behandlades under denna period. Men jag tycker ändå att jag inte kommer in i boken riktigt. Första delen är riktigt bra, men sen känner jag att den slutar gripa tag i mig på samma sätt som innan. Det är synd för ämnet i sig är riktigt intressant.
