
När Elspeth Noblin dör av cancer skänker hon alla sina tillhörigheter och sin vackra lägenhet till sina systerdöttrar, enäggstvillingarna Julia och Valentina. Mycket snart får de kontakt med de besynnerliga grannarna i det gamla huset - från den trevlige korsordsskaparen med tvångssyndrom som bor ovanför dem till mosterns mystiske älskare som lever i våningen under. Men den som påverkar tvillingarna mest är deras döda moster. Hon tycks varken vilja lämna lägenheten eller flickornas liv i fred En djupt fascinerande berättelse om kärlek och identitet, om hemligheter och systerskap och om en längtan att få leva - också efter döden. "Fascinerar från första stund, romanen är både charmig och makaber. Audrey Niffenegger leker med...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Inte alls illa. Tvillingseparation sett från ett udda perspektiv. Dö och återfödas som enda chansen gentemot den kvävande dubbletten. Inte alls lika bra som "tidsresenärens...", men varför jämföra?! Niffenegger var väl tvungen att få ur sig detta tema. Hennes talang gör henne värd att följa....
2014-03-06
Betyg
En av dem bättre böckerna jag har läst!
Lämnade ett stort avtryck och tänker på den fortfarande.
spännande och lite kuslig samtidigt.
2011-07-22
Betyg
Platt och lite tråkig. Ingen direkt handling och ett mindre bättre slut. Nje, inget för mig i allafall.
Betyg
[...]Älskar den här boken, den griper tag i en och äntligen har jag hittat en bok som jag sugs in i. Inte en bok som jag kollar hur många sidor det är kvar för att jag vill att den ska ta slut, utan för att jag hoppas att den inte ska det. Det märks att det är en bra bok om det känns som man är med på riktigt, där det känns som att man kliver in i deras värld och är där med dem. Så nu när boken är slut känns det så tomt. [...]
Läs hela min recension på min blogg:
http://schitzo-cookie.blogspot.com/2011/05/sjalens-osaliga-langtan.html
Betyg
Trevlig bok som tyvärr inte nådde upp till mina höga förväntningar. Jag gillade miljöerna men kände aldrig riktigt för någon av karaktärerna, förutom mannen med tvångssyndrom. De andra tyckte jag kändes lite överdrivna och de övernaturliga inslag som jag ändå kunde godta i "Tidsresenärens hustru" känns här alldeles för osannolika för att kunna ta riktigt på allvar. Å andra sidan gav den mig ett par timmars trivsam underhållning och det är väl ändå det som var meningen.