
I författarens andra bok står en liten pojke i centrum. Hans anhöriga har vänt honom ryggen, och än värre hållit honom inlåst. Ann Rosmans berättelse handlar om familjeband och samhällssyn och letar sig ända tillbaka till de bohuslänska häxprocesserna. En sensommardag nära Carlstens fästning i Marstrand gör en besökande skolklass en hemsk upptäckt. Liket efter en kvinna i medeltida kläder och utan huvud påträffas vid den gamla Offerstenen. Strax därefter får fru Wilson i sin trädgård sitt livs chock när hon får syn på huvudet, högst upp på en spaljé med rosor och luktärter. När Karin Adler vid Göteborgspolisen blir informerad av kollegan Robert njuter hon av sin sista semesterdag. Hon har separerat från sambon Göran och bor nu ombord på sin båt i Marstrand. Kvinnan vid Offerstenen visar sig ha tillhört en grupp medeltidslajvare som ägnat sig åt rollspel vid den avsides belägna Sankt Eriks...
Visa mer
Recensioner
2019-04-15
Betyg
Välskrivet med trovärdiga och äkta karaktärer. Ok spänning men inte mer. Ok strö läsning helt enkelt. Stark 2:a
2015-03-07
Betyg
Bok nr 2 är precis lika bra som ettan. Och just det här att pendla mellan då och nu är gripande. Spännande från början till slutet. Kommer att läsa hennes nästa böcker med
2013-11-07
Betyg
Denna andra bok av Ann Rosman är lika spännande som första fast ännu mera av bladvändare. Den handlar om samma karaktärer som första boken fast där det blir ännu bättre allteftersom. Du kan heller aldrig riktigt räkna ut hur det hela avlöper.
Rekommenderar verkligen!!
Betyg
Pendlade mellan en tvåa och en trea men nej tyvärr. Lite för mycket hokus pokus som inte riktigt passade in i en deckare. Ibland även lite för mycket historiska utläggningar. Får känslan av att författaren velat göra lite för mycket med sin bok. Synd för hennes första var riktigt bra! Den här blev lite långsökt. Plus för huvudkaraktärerna och den sköna vardagsdialogen.
Betyg
För nästan ett år sedan läste jag första delen om Karin Adler och förutom att persongalleriet var ohyggligt stort och extremt svårt att hålla ordning på så tyckte jag riktigt mycket om boken. Kanske egentligen mest för miljön (Bohuslän) som fick mig att längta hem, men också för att Rosman helt enkelt är en bra berättare. Så varför har då del två förblivit stående oläst i hyllan? Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2013/05/sjalakistan-av-ann-rosman.html
2011-04-17
Betyg
Jag gillar hennes sätt att berätta parallella historier som möts någonstans framåt slutet, gillade även det historiska perspektivet och den var spännande. Tycker den var helt klart bättre än första boken!
2010-12-22
Betyg
Det märks att Rosman börjat få textflöde. Denna bok var underbar och jag sträckläste med bävan för att den skulle ta slut. Bra intriger, gedigen research och fina miljöer!
Betyg
Det märks att Ann Rosman är fascinerad av Marrstrand och dess historia. Hon är ordentligt påläst inför skrivandet av Själarkitan. Det är spännande att läsa hennes skildringar om häxjakt, trolldom och historia men själva deckarhistorien är inte lika spännande.
Jag tycker intrigen känns väl tillkrånglad och krystad. Att det finns kopplingar mellan ett mord i nutid till häxprocesserna på 1600-talet har jag lite svårt att köpa.
Språket är lättsamt och det finns ibland en liten humoristisk underton som jag uppskattar.
Jag tror att det kommer att bli med Själakistan som det blev med Rosmans första bok, Fyrvaktarns dotter, nämligen att någon månad efter att jag läst färdigt boken så har jag redan glömt vad den handlade om.
2010-09-02
Betyg
En bra bok med historia blandat med fakta och författarens egna påhitt för att klara hela historien. Det blir väldigt rörigt när slutet närmar sig nästan för komplicerat. Den är väl öppen för det går att förutse vilka som kommer attt bli misstänkta.
Betyg
Jag tycker att den här boken är helt ok. Läste recensionen nedan innan och förväntade mig att en väldigt stor del skulle handla om försäkringskassan, men det spåret är bara en väldigt liten del som jag tycker ger en bild av det sverige vi har idag. Bättre än Läckbergs senare böcker.
Betyg
Att ta ställning och ge en mental känga till Försäkringskassan omänskliga och fyrkantiga beteende av människor är både befogat och beundransvärt eftersom de förtjänar all tänkbar kritik.
Men när man gör det i en "spänningsroman" bara för sakens skull och utan relevans blir det genast bara patetiskt.
Den egentliga intrigen i Ann Rosmans andra bok, "Själakistan", borde ha varit att en skolklass hittar en död kvinnokropp utan huvud i medeltida kläder nära en fästning i Marstrand. Därpå återfinns ett kvinnohuvud i en trädgård.
Den rättsmedicinska undersökningen visar att den huvudlösa kroppen och det hittade huvudet inte tillhör samma person men att de två kvinnorna sannolikt varit systrar.
Istället får vi följa en person som heter Sara och hennes kamp för att komma tillbaka efter en långtidssjukskrivning på grund av utbrändhet och hennes tröstlösa strid mot Försäkringskassan. Jag tar för givet att Sara har en betydande roll i gåtans lösning under tiden jag läser om henne.
När boken är utläst kan jag konstatera att hennes medverkan för intrigen helt saknar relevans och jag förstår inte riktigt hennes roll alls för handlingen.
Det är precis som om Rosman petat in Sara i boken för att visa sitt ställningstagande mot Försäkringskassan. Det skulle göra sig bättre i en debattartikel. I en deckare blir det bara skrattretande och snarare är det så att effekten av den inbyggda kritiken får motsatt effekt.
Jag kallade Rosmans debut, "Fyrmästarens dotter", för en "Läckberg-ripoff". Även i denna uppföljare har Rosman plankat Läckberg rakt av med de historiska tillbakablickar som blivit Läckbergs signum. Men till skillnad från Läckberg som fortfarande kan hålla sina läsare på halster och skapa spänning, blir Rosmans försök att göra detsamma som Kalle Blomkvist för utbrända.
Det är som sagt bra att någon vill föra deras talan men forumet för det är så fel det kan bli.
Över lag känns "Själakistan" väldig amatörmässig. Språket är banalt och pubertalt, personbeskrivningarna plattare än pannkaka och Rosman får inte ihop intrigen på slutet (kan bero på att hon lägger så stor vikt på det oväsentliga).
Den här boken duger inte ens till att vara ett exempel för vad man inte ska göra i en deckare utan är bara slöseri med träd.
Betyg
För ett par månader sen så läste jag Ann Rosmans debutbok "Fyrmästarens dotter". Jag tyckte att den var mycket bra.
Nu har jag läst den fristående uppföljaren "Själakistan". Och den var ännu bättre!
Jag tycker verkligen om Ann Rosmans sätt att skriva. Och miljöskildringarna från Marstrand är väldigt fina. Och jag gillar verkligen blandningen av nutid, tillbakablickar, historia, och gammal folktro.
Personporträtten är väldigt bra. Och jag hoppas verkligen att vi får följa huvudpersonerna i många, många böcker framöver.
Jag rekommenderar verkligen "Själakistan". Men läs "Fyrmästarens dotter" först!
( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, "Bims Blogg” - http://bim.blogg.se/category/bokrecensioner.html )