Sista chansen

Söderberg, Marta

| 2009

Flag from sv

26


Vägen ut - en roman om att överleva!Jacky är fjorton år när hon kommer till den låsbara avdelningen Tallen. En främmande värld öppnar sig, som består av visiteringar, urinprov och ett rum som kallas isoleringen. "Totalförvirring, så skulle jag beskriva min tonårstid. Ändå gick det bra till slut", menar Marta Söderberg, som i likhet med huvudpersonen i debutboken "Sista chansen" blev omhändertagen och placerad enligt LVU under sin tonårstid. Och precis som Jacky hade även hon svårt att kommunicera med sin omgivning. Men där upphör likheterna. "Sista chansen" är Jackys historia, understryker författaren. Med ett kortfattat, lättläst och litterärt njutbart språk, målas livet på avdelningen Tallen upp. De andra tjejerna...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Betyg

Denna bok var bara så bra men ändå så gripande & sorlig. Ja känner så väl igen hennes liv 'LÄS' så förstår ni vad ja menar

K

Klara Wetterlund

2012-10-25

Betyg

En utav de bäst böckerna jag läst :-)

Anna Hallqvist

2009-10-12

Betyg

Lite självupplevd är boken.
Marta blev (precis som bokens Jacky) omhändertagen och placerad i LVU under tonåren. Hon pratade inte heller med sin omgivning utan stängde in allt inom sig.

Små korta kapitel med mycket känslor gör boken lättläst och en utmärkt tonårsbok. Jag hade behövt läsa den här som fjortonåring och förstått en hel del, för det är jag övertygad om att man gör även i den åldern av den här boken.
Jacky försöker prata, försöker göra det rätta, försöker göra bot - men misslyckas gång på gång och rymmer och det hela slutar med alkohol och att dricka sig medvetslös som så många gånger förr. Det dröjer innan hon når fram till pappan, det dröjer innan hon rasar.
Det är intressant att följa Jacky på behandlingshemmet, och även de andra intagna tjejerna. Det är bråkigt och sårigt och jobbiga känslor, men framförallt är det vänskap och att våga.

Jag känner med och för Jacky. I en del känner jag igen mig i Jacky, trots att jag inte är målgruppen längre. Men Marta når ut med ångesten och känslorna utan att behöva använda för många eller starka ord. Hon förmedlar väldigt bra.