"Det regnar in under tröskeln, blixten har slagit ner i modemet, jag måste kontrollera att autogiroutgifterna inte överskrider summan på kontot för då skickas fordran direkt till den franska motsvarigheten till kronofogden och hamnar man där är det slut på livet i den form jag känner det, det dagliga livet, det lilla fina vanliga livet. Jag måste se till att försäkringarna är betalda - det regnar ju in under tröskeln och rörmokaren kommer inte - varför skulle han komma när ingen annan kommer - för att sätta upp hyllor i köket där kryddor, kastruller och tekoppar, sopptallrikar och glas står i en hög på köksgolvet. Jag måste till optikern och göra synkontroll för att klart se alla siffror på blanketterna, siffror som nu bara hoppar omlott, måste få kontakt med Författarnas försäkringskassa och få svar på varför de drar dubbelt så mycket för sjukförsäkringen varje månad när min inkomst...
Visa mer
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Det fina med Bodil är att hon skriver så oknussligt och vackert om både enkelt och svårt att jag baxnar.
Jag stryker under meningar som träffar mig särskilt väl, de där som gör att jag måste pausa och lyfta blicken en stund, på var och varannan sida.
Det här är femte boken som jag läser av Bodil Malmsten. Hon skriver om helt vardagliga saker, särskilt i sina sk loggböcker. Ändå vill man bara läsa vidare, eftersom man trivs i författarens sällskap.
Nu har hon gjort samma sak en gång för mycket, tror jag. Hursomhelst känns det inte lika roligt längre och ganska mycket som att man har hört det förut.