Marie-Louise Parre är änka efter en företagare och mycket välbeställd. Hon har nått en ålder där de flesta förväntas slå sig till ro men Marie-Louise vägrar all form av "tanteri". Sin ensamma kropp är en stark och övertygande roman om en kvinna som vill våga gå vidare - men som först måste göra sig fri från det förflutnas skuggor.
Visa mer
Recensioner
Betyg
Jag tycker den här boken är väldigt intressant och modig. Även om jag är tjugofyra år och huvudpersonen Mallis är sjuttio, kan jag känna igen mig i mycket. Lite rörig i början men när jag vant mig trivdes jag med berättandet. Bra uppläsning också! Mycket inlevelse men inte överdrivet.
2011-05-14
Betyg
Sin ensamma kropp är strålande! Den handlar om änkan Marie-Louise Parre som lever tillsammans med sin ensamma kropp. Hon är en mästarinna på att trycka undan tunga minnen och känslor, framförallt dämpar hon sin längtan efter kroppslig värme och att få vara Du med någon. Känslor är för svaga, inte för en gammal människa som närmar sig livets slut. Men en dag börjar det förflutna tränga sig på och längtan efter att få slippa vara en ensam kropp blir för stor. Sin ensamma kropp är en lysande roman som beträder ett ödsligt område, nämligen den värld där en äldre kvinnas fysiska längtan sätts i fokus. Elsie Johansson, jag avundas din språkliga begåvning!
Betyg
En väldigt personlig berättelse om en kvinnas liv.
Man kan höra Elsie Johanssons berättarröst. I huvudpersonens barndom och uppväxt kan man finna likheter hos flickan Nancy i trilogin om henne(-96,98,01
Elsie J. skildrar med värme hur det är att mogna och åldras som kvinna.
2010-02-15
Betyg
Elsie Johansson ger mig en modig kvinnas uppgörelse med sitt förflutna, med sig själv, hennes erkännande och accepterande av både sina barnsligaste och sina mest mogna drömmar. Hennes huvudperson är obarmhärtigt ärlig, summerar kyligt men utan stoppande slutstreck, hon tillåter sig att vara obegränsat förhoppningsfull även i det alltmer begränsade livet. En bok att läsa för att lära sig hoppas!
Betyg
Dialog mellan endast en person och den själv är ett sätt att bygga text på som inte passar mig. Det känns schizofrent och nästan lite... barnsligt? Därmed blev betyget lägre, och det sammantaget med en ytligt berättat historia blev det inte mer än en tvåa. Som med så oändligt många andra böcker kunde den ha varit mycket mer intressant om upplägget och språket var annorlunda.