Siddhartha, en indisk brahmanpojke, lämnar sin faders gård och de gamla gudarna för att leva i självövervinnelse och askes. Men inte heller förnekelsen tillfredsställer hans längtan efter fulländning, och han ger sig ut i världen för att söka livets mening. Han blir framgångsrik och förmögen, en livsnjutare som lär sig den sinnliga kärlekens alla möjligheter hos kurtisanen Kamala. Men ledan, och smärtan när en älskad son glider ifrån honom, driver återigen Siddhartha ut på vandring, mot en tillvaro som rymmer verklig kunskap och kärlek till världen som den är.
Visa mer
Recensioner
Betyg
Kort men ändå koncist om en vanlig mans sökande. Han hittar mening i tillvaron på flera ställen och även om han finner lugn och tillfredsställelse söker sig alltid vidare för mer. Vad är meningen med livet? Först många år senare hittar han till sist "svaret". Väl värd att läsa och reflektera kring.
Mette axelsen.nutrition@gmail.
2022-01-08
Betyg
Har du funderat över tillvaron, så kommer du att älska den här boken. Den speglar historia, religion och vänskap, och modet att gå sina egna vägar.
Betyg
Som gosse hade han med gudar och offer att göra. Som yngling sysslade han med meditation. Som ung man, med Govinda vid sin sida, anslöt han sig till botgörarna och lärde känna lidandet genom att svälta och låta sin kropp dö bort. Hos Kamala lärde han sig kärlekslustan, hos Kamaswami lärde han sig köpenskapen, samlade och slösade pengar, lärde känna girigbuken inom sig. Det är en förvandling som kantas av dumhet och laster, men också av lärdom. På sin resa längs med vägen får Siddhartha bekanta sig med Govinda, Kamala, Kamaswami och många andra intresseväckande och färgrika personer. Men det viktiga är den inre, andliga resa som förlöser och visar Siddhartha den rätta vägen från det lidande som människan utstår dagligen. Det blir sannerligen en oförglömlig resa som Siddhartha genomför.
Siddhartha, en indisk bramanpojke, ger sig ut på en resa för att finna livets mening. Det blir en färd på vilken han bekantar sig med människor men också en andlig i vilken han lär känna sitt rätta jag. Det blir en vandring som skildrar den kärlek och lust, samt sorg, leda och smärta som återfinns runt omkring i världen. Siddhartha av nobelpristagaren (1946) Herman Hesse är en oförglömlig och suverän romanklassiker. Det är en novella som hänför och fängslar läsaren med dess djupa högklassiga skildringar.
2014-12-12
Betyg
Tycker Herman Hesse skriver mycket bra. Gillar även Stäppvargen men hittade den inte på boktipset.
2012-10-04
Betyg
Mycket läsvärd bok som handlar om att söka sanningen i hjärtat och att lita på att den vägen vi tar är den vägen vi ska ta.
Betyg
Tog mig igenom den här boken på engelska i ljudboksform, och trodde innan jag började lyssna att det nog inte riktigt skulle vara en bok för mig. Men jag hade fel. Jag njöt verkligen mig igenom boken. Jag kan tänka mig att om jag hade läst den hade jag nog upplevt den som lite seg, men som ljudbok passade den perfekt.
Betyg
Den här boken känns väldigt svår att betygsätta... Å ena sidan ger den mig den ständigt återkommande känslan av att det finns något "underliggande" boken huvudberättelse. Ett slags evig visdom och insikt om tillvarons sanning jag på riktigt vill greppa och förstå. Brahman? Tinget-i-sig? Noumena? Å andra sidan förpackar Hesse detta budskap i ett, för mig, rätt banalt format; ofta tenderar texten att likna religiösa texter i sin ton och stil vilket tyvärr drar ned betyget en aning.
Men kanske är det så som Hesse själv skriver på s. 139: "Wisdom is not expressible. Wisdom, when a wise man tries to express it, always sounds like foolishness."
Det enda sättet att verkligen förstå och läsa "Siddhartha" kanske just inte är genom att förstå dess ord utan istället försöka se bakom dessa - att själv uppleva och se tillvaron på det sätt huvudkaraktärerna själva till slut lyckas göra.
Betyget får bli en trea än så länge. I framtiden, ju mer min förståelse och insikt eventuellt ökar - kanske en ändring är på sin plats.
Betyg
Läste en översättning från 1961 (Tack för lånet, Anders). Efter att ha kommit över tröskeln med det tidstypiska språket, blir jag stundtals fängslad. Speciellt av de möten och den argumentation som uppstår under "vandringen". Nog har P Coelho Siddharta i åtanke när han skriver Alkemisten!