Sentimental Education

Flaubert, Gustave

| 2004

Part love story, part historical novel, part satire, and an evocative tale youthful passion, Gustave Flaubert's A Sentimental Education is translated by Robert Baldick and revised with an introduction by Geoffrey Wall in Penguin Classics. Frederic Moreau is a law student returning home to Normandy from Paris when he first notices Mme Arnoux, a slender, dark woman several years older than himself. It is the beginning of an infatuation that will last a lifetime. He befriends her husband, influential businessman Jacques Arnoux, and their paths cross and re-cross over the years. Through financial upheaval, political turmoil and countless affairs, Mme Arnoux remains the constant, unattainable love of Moreau's life. Flaubert described his sweeping story of a young man's passions, ambitions and amours as 'the moral history of the men of my generation'. Based on his own unrequited love for...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Johan Österman

2013-07-22

Betyg

Jag har omläst Gustave Flauberts Sentimental Education baserat på ett förord av Ernest Hemingways gamla bordskamrat Ford Madox Ford, han med den dåliga andedräkten men goda omdömet. Ford påstod med karakteristisk säkerhet att man måste ha läst boken minst fjorton gånger innan man kan anses vara en någorlunda anständig människa. Woody Allen, å sin sida, inkluderade den på en lista över saker som gör livet värt att leva, omsorgsfullt inpulad på den blytunga placeringen mellan swedish movies och Marlon Brando. För tusan, till och med Henry James tyckte att den var helt okej.

Nåväl. Sentimental Education var romanen som Flaubert slutligen offrade återstoden av sitt sociala liv och en ansenlig del av sin mentala hälsa för. Han hade redan dragit på sig ett antal åtal för grav sedeslöshet i fransk domstol, men i och med publiceringen av den här boken rann bägaren över för det stingsliga franska etablissemanget som slöt samman i en gigantisk kollektiv näsrynkning. Flaubert kunde förstås inte bry sig mindre. Han hade ägnat sju år åt att skriva boken och var nöjd med sitt verk. Det hela rör sig om en hämningslöst satirisk men ändå vacker skildring av en ung mans framfart åren efter revolutionen 1848. Flaubert sin vana trogen broderar ut ett mustigt karaktärsgalleri som vitt och brett diskuterar aktuella politiska händelser, författare och konstnärer. Kanske är detta bokens största förtjänst, liksom dess avsaknad av präktiga moraliska ställningstaganden.

Men den största förtjänsten kan också vara Flauberts punkiga attityd. På ett närmast blasfemiskt sätt tar han avstånd från den högt estimerade trendsättaren Balzac och den traditionella bildungsromanens strikta kodex. Och nog för att jag gillar regelrätt bildung, men inget bör ju vara heligt. Boken tar snart formen av en litania över fransk bourgeoisie, full av illa dolda hånfullheter och en underbart obefintlig vilja att vara Den goda smaken till lags. Huvudpersonen, den provinsielle Frédéric Moreau som älskar en äldre kvinna och tar sig till Paris, är exempelvis en småtråkig, förlorande man trots att han självgott jämför sig med unge Werther och Byrons bonvivanter. I sann Flaubert-anda är Sentimental Education dessutom författad enligt det djupt fascinerande, plågsamt krävande och gravt skrivkrampsframkallande språkidealet le mot juste. Det tog ju trots allt sju år.

Även en hårdnackad Fitzgerald-jugend (med hyttande nävar om situationen så kräver) är i slutändan så illa tvungen att konstatera att detta nog faktiskt kan vara tidernas mest oklanderligt konstruerade roman, än mer nära den omöjliga Perfektionen än självaste The Great Gatsby. Och egentligen är det väl inte någon större skam att behöva erkänna det. Den gode Mästare Fitz själv avgudade nämligen Flaubert på ett närmast gymnasialt sätt, kanske rent av med en tummad Flaubert-affisch över sänggaveln.

VISA FLER