
Gillar du Paula Hawkins Kvinnan på tåget? Gillian Flynn? Och Twin Peaks? Bra, då är den här boken för dig. I den fristående uppföljaren till Generation Loss har Elizabeth Hand förlagt handlingen till Norden, närmare bestämt Helsingfors och Reykjavik, efter börskraschen. Det är kallt och jävligt, solen går aldrig upp, ingen har pengar, folk bor i ockuperade trasiga lägenheter och lever på brännvin. I Se mörkret får Cass Neary sina egna värsta farhågor bekräftade: det är alltid som mörkast innan det blir helt svart. Är det före eller efter att Cass Neary hittar den gamla kassetten där det kultförklarade black metal-bandet spelat in sitt människooffer som allt börjar gå åt helvete på riktigt? Eller är det när hon bestämmer sig för att följa korpen ute på det isländska höglandet och hamnar hemma hos den asatroende Galdur, som inte bara dödat en man utan dessutom förvarade hans blod i en flaska...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Ser ingen som helst likhet med Gillian Flynn och farmför allt inte med Twin Peaks.
Jag gillar språket och huvudpersonen, samt att det är kul med vinylnörderi och lite norsk/isländsk black metal, men som helhelt var den här boken inget vidare alls. Om själva mörderiet och "storyn" plockades bort och fokus lades på annat skulle boken kunnat bli mycket mer intressant.
Betyg
Hade höga förväntningar men det blev lite skämskudde emellanåt när Cass Neary ska frottera sig i black metalkretsar. Historien var onödigt tillkrånglad, på typiskt noir-manér, och lite svajigt översatt emellanåt. Men jag gillade det initiala upplägget och nördandet i tekniska detaljer.